Att det finns andar i hemmet är tonåringen Anastazia överotygad om. Hon säger sig ha upplevt hur böcker och andra föremål oförklarligt ramlat ner från hyllor. Varje natt vaknar hon vid exakt samma klockslag utan att veta vad som väckt henne.
Men detta är inget som skrämmer Anastazia. Tvärtom känner hon fascination över sin förmåga att kunna uppfatta övernaturliga företeelser. Samtidigt vill hon inte att andra runt henne ska känna till detta, för då kommer de – som Anastazia uttrycker det – ”att tro att jag är ännu konstigare än jag är”.