Med IMAX-formatet bjuds dagens biopublik extraordinära upplevelser. Det gäller också för det så kallade 70 mm-formatet. Men Christopher Nolans nya film ”The Odyssey” är inspelad med teknik som bara ett fåtal biografer i världen klarar att visa (så kallad ”70 mm IMAX”) varför filmen anpassats till flera olika visningsformat. I stället bjuder Filmstaden på tre typer av visningar: i konventionell salong, i salong för 70 mm-film, och i IMAX-salong.
Överföring av originalet har alltså gjorts för anpassningar till aktuella biografer. IMAX-originalet ska dock vara så bra att överföring till klassisk, analog 70 mm-film ändå bör ge en fantastisk bild. Men när jag såg filmen hade den dessvärre dålig skärpa rakt igenom.
Det borde vara oroande för Filmstaden att utlovade filmupplevelser som kostar dubbla biljettpriser skulle upplevts som bättre om filmen visats i vanlig salong till halva priset. Men filmbranschen mixtrar alltmer just vad gäller format. Exempelvis överför man konventionellt inspelad film till IMAX-formatet och säljer biljetter till hutlösa IMAX-priser, utan att ge den högupplösta bild som formatet förväntas ge.
Det är fullt rimligt att kalla detta lurendrejeri.
”The Odyssey” har hyllats för sin visuella slagkraftighet, men på den 70 mm-visning jag själv gick på var kvaliteten alltså under all kritik. Rör det sig om en undermålig kopia borde man vara ärlig med detta.
Eller är det helt enkelt så att biomaskinisterna måste lära sig att ställa in skärpan rätt?
Fotnot: Jörgen Ovesen är filmskribent och tidigare biografmaskinist