DN Debatt. ”Partierna dubbelspelar om vindkraft – säger ja men röstar nej”
DN DEBATT.
Partierna säger ja till vindkraft nationellt men stoppar den på lokal nivå. Ska klimatomställningen lyckas måste de ta ett större ansvar för utbyggnaden – även i kommunpolitiken. Det blir extra viktigt nu när regeringen har sagt nej 84 till procent av de havsbaserade vindkraftsansökningarna, skriver Filip Johnsson, professor i energisystem.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Sverige har bland Europas bästa förutsättningar för energi- och klimatomställning. Vi har ett i det närmaste helt koldioxidfritt elsystem, vilket gör att ny elproduktion kan användas för att tränga undan fossila bränslen i industrin och transportsektorn. Vi har basindustrier som går i spetsen för elektrifieringen, och de bedömer själva att deras elbehov kommer att fördubblas till år 2035. Dessutom har Sverige ett robust elsystem och mycket goda förutsättningar för ny landbaserad vindkraft genom våra stora landytor, bra vindlägen och goda tillgång till vattenkraft, som kan balansera vindkraftens variationer.
Den landbaserade vindkraften behöver öka med 5,4 terawattimmar per år för att ligga i linje med genomsnittet i Energimyndighetens långsiktiga scenarier till 2035. Detta skulle kräva minst 257 tillståndsgivna vindkraftverk om året. Men under perioden 2020–2025 har det i genomsnitt bara beviljats tillstånd för 104 verk om året. Förra året beviljades rekordlåga 12 stycken, vars produktion endast kan motsvara en tjugondel av nivån i Energimyndighetens scenarier. Om vi inte snabbt lyckas vända den här utvecklingen kan elpriset i Sverige rusa och den kommande elektrifieringen stanna av.
Därför är det naturligt att regeringen vill ”öka kommunernas incitament att säga ja till mer vindkraft”. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) har sagt att om ”åtminstone hälften” av all vindkraft som nu väntar på kommunernas avgörande kan gå igenom, så ”skulle det göra stor skillnad”. Men tvärtemot regeringens ambitioner har andelen veton mot vindkraft ökat kraftigt och är numera den vanligaste orsaken till att ansökningar avslås.
En ny studie från forskningsprogrammet Mistra Electrification har kartlagt bakgrunden till 48 kommunala beslut om vindkraft, antingen veton eller tillstyrkan, under 2024–2025.
Studien visar bland annat att andelen kommunal ja varit hög, 70 procent, när projektet låg i ett område som kommunen i sin översiktsplanering hade pekat ut som möjligt för vindkraft.
Däremot var andelen tillstyrkan klart lägre, 11 procent, när projektet låg i ett område som staten, genom Energimyndigheten och Naturvårdsverket, hade pekat ut som ett möjligt vindkraftsområde, så kallade klass 1-områden.
Detta är förvånande, eftersom det ur ett nationellt perspektiv inte fanns några kända konflikter med andra intressen i dessa områden. Det räcker alltså inte att staten utser riksintresseområden för vindkraft, utan det krävs ett samarbete mellan statlig och kommunal nivå i att peka ut lämpliga och olämpliga områden.
Studien visar också att allmänhetens uppfattning om vindkraft påverkar besluten. Ett starkt opinionsstöd för vindkraft i länet har lett till en högre andel kommunal tillstyrkan. Det tyder på att det är viktigt att regioner, näringslivet och andra relevanta aktörer kommunicerar betydelsen av vindkraft för att vi ska klara samhällets elektrifiering och klimatomställning.
Vi har dessutom jämfört hur varje parti har röstat i vetofrågan på kommunal nivå under två perioder, och resultatet visar på tydliga effekter av de senaste årens ökade polarisering i energidebatten, där vindkraft ofta ställs mot kärnkraft.
● Under den första perioden, 2014–2020 (243 ansökningar), var det inte någon större skillnad i röstningsmönster mellan de ”rödgröna” partierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet) och tre av Tidöpartierna (Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna).
Sverigedemokraterna hade klart högst vetoandel mot vindkraft, men det kan också noteras att vindkraftspositiva Vänsterpartiet röstade för veto i högre utsträckning än Moderaterna.
● Under den andra perioden, 2021–2025 (96 ansökningar), ökade samtliga partier utom Miljöpartiet sin vetoandel, men ökningen var klart störst för Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Miljöpartiets vetoandel uppgick till 11 procent, Socialdemokraternas var 38 procent, Centerpartiets 42 och Vänsterpartiets 43 procent. Liberalerna befann sig i en mellankategori på 50 procent, medan Moderaternas vetoandel var 64 procent, Kristdemokraternas 65 och Sverigedemokraternas andel uppgick till 92 procent.
Vi ser också att Socialdemokraterna och Moderaterna, de två ”regeringsdominerande” partierna, har avgörande betydelse när de agerar tillsammans. Under perioden 2021–2025 röstade båda dessa partier för tillstyrkan av 24 ansökningar, och i samtliga dessa fall blev det också kommunens beslut.
Den nya statistiken visar att de partier som nationellt förespråkar och uppmuntrar till landbaserad vindkraft har en stor hemläxa att göra. Det är bra att regeringen har infört ekonomiska incitament för kommunerna att säga ja till vindkraft, men det räcker inte – partierna behöver också föra ett djupare samtal med sina lokala företrädare om att elektrifieringen och klimatomställningen hotas när kommuner väljer att stoppa vindkraftsetableringar på land.
Detta blir extra viktigt nu när regeringen under mandatperioden har avslagit 84 procent, 26 av totalt 31, av de havsbaserade vindkraftsansökningarna och dessutom gjort det olönsamt att bygga havsbaserad vindkraft genom att ta bort uppdraget till Svenska kraftnät att bygga ut stamnätet till havs.
Ytterst handlar det om Sveriges framtid, industrins konkurrenskraft och de gröna jobben.