Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | BETALNINGAR
För bara något decennium sedan var betalningar en ickefråga. Man betalade, fick sin vara och tänkte inte mer på det. Betalningssystemet var en del av samhällets grundläggande infrastruktur, ungefär som vägar, vatten och el. Ingen behövde inblandning från en tredje part för sådant som att köpa en bussbiljett, en fika eller ett par nya skor.
Det är lätt att glömma hur radikal förändringen har varit sedan dess.
I dag ägs och kontrolleras i praktiken hela betalningsinfrastrukturen av privata banker och företag. Minsta lilla köp kräver idag att man har ett bank-id, ett bankkonto, en smart telefon och tillgång till bankernas digitala tjänster.
Formellt har varje medborgare i landet rätt till ett betalkonto. Men i praktiken har den rätten blivit alltmer villkorad. Oroväckande många människor vittnar nu om att deras bankkonton stängs ned av oförklarliga skäl. Finansinspektionens statistik visar att de fyra storbankerna avslutade så många som 61 000 betalkonton under 2023 och drygt 52 000 under 2024 (uppgifter saknas för 2025).
Det finns inga uppgifter om vilka personerna bakom siffrorna är. Men själva får vi numera ofta ta del av berättelser från till synes vanliga konsumenter, löntagare, småföretagare och pensionärer, om hur deras konton avslutas av obegripliga skäl, om hur det nästan är omöjligt att få en motivering om varför och ännu svårare att få rätt mot banken. Något som också oroar oss är att kontantanvändning, både för privatkunder och småföretag, verkar vara en faktor som bidrar till hot om att stänga konton.
Länsstyrelserna, med Länsstyrelsen Dalarna som nationell samordnare för grundläggande betaltjänster, har också uppmärksammat problemet och har återkommande varnat för att människor stängs ute från det finansiella systemet och därmed från samhällslivet.
Bankerna själva motiverar besluten med den lagstiftning om penningtvätt som i sin tur bygger på ett EU-direktiv, där syftet är att stoppa organiserad brottslighet och finansiering av terrorism.
Dessa frågor är naturligtvis viktiga att ta itu med. Vi menar dock att regelverket runt penningtvätt har övertolkats i Sverige och vi tror att bankerna i och med detta verkar ta chansen att göra sig av med mindre lönsamma kunder. Vi vet ju att de stora penningtvättsuppläggen inte har något att göra med pensionärer, småsparare eller småföretagare. De brukar snarare bygga på avancerade upplägg med internationella skalbolag och komplicerade finansiella transaktioner i miljardklassen, där bankerna inte sällan själva är möjliggörare.
Om vi nu ska ha en situation där privata banker får avgöra vem som får vara delaktig i samhället och inte, kan vi inte nöja oss med att ge rådet att överklaga. Frågan har vuxit från att vara något mellan bank och kund till att handla om våra grundläggande rättigheter som medborgare. Då måste rättssäkerheten vara stark, insynen god och proportionaliteten självklar. I dag är inget av detta tillräckligt. Om utvecklingen fortsätter riskerar vi att förtroendet undermineras både för banksystemet och för rättsstaten.
Vi behöver nu snarast:
- Få fram en oberoende kartläggning av vilka det är som faktiskt drabbas när betalkonton avslutas.
- Få större insyn i bankernas beslut i frågan.
- Ett starkare skydd för rätten till betalkonto.
- Se över penningtvättslagen så att det träffar den organiserade brottsligheten utan att göra vanliga människor rättslösa.
Här ser vi att Finansinspektionen har en viktig uppgift.
Det är dags att vi tar tillbaka makten över våra liv från de privata bankerna. Sverige kan inte acceptera ett betalsystem där tiotusentals människor varje år stängs ute från det ekonomiska livet utan fungerande och rättssäker möjlighet att få sin sak prövad.
Johanna Hållén
generalsekreterare för Sveriges Konsumenter
Björn Eriksson
ordförande för Kontantupproret