På östra Södermalm, där Ringvägen möter Katarina Bangata, var Lilla Blecktornsparken länge ett ingenmansland. Men sedan 2015, då Bleck slog upp portarna, är parken, med sitt stora trädäck, ett vattenhål för törstiga och soldyrkare.
En stekhet eftermiddag i juli spelar en DJ för en till en början ganska gles uteservering. När solen ligger på är det nästan för varmt men när kvällen kommer och temperaturen sjunker någon grad börjar folket strömma till. Vid 17-tiden börjar middagsserveringen.
Härlig stämning bland gästerna
Vi inleder med en limoncello spritz i ”kiosken” på uteserveringen, där det även går att beställa pizzaslices.
Drinken är både jolmig och för varm – ett problem som tyvärr ska återkomma.
Men ska man stå här och klaga en varm sommardag? Nej, vårt humör är gott – det råder en härlig stämning bland Blecks, med Stockholms innerstads mått mätt, blandade publik. Här finns turister, AW-gäng och barnfamiljer. Bleck är nästan parodiskt barnvänligt – och det menar vi i ordets mest positiva bemärkelse. I parken nedanför finns pingisbord, gungor och en plaskdamm för de minsta, vilket skapar utrymme för slitna föräldrar att unna sig en öl med god uppsikt och gott samvete.
Bleck är mer än en avslappnad bar. Det här är ett ställe som vill något matmässigt. Menyn är modern och relativt enkel: fem snacks, åtta mellanrätter och två efterrätter.
Vi inleder med två olika varianter av ostron – ett klassiskt och ett härligt syrligt med äpple, jalapeño och picklad kålrabbi. Båda är fräscha och smakar bra, men tyvärr får två av oss bitar av skal i det som ska vara en så härlig kallsup. Trist.
Lämnar pastan halväten
Bland snacksen sticker i stället den friterade kronärtskockan ut, en härligt frasig historia som serveras med en läcker – och precis lagom skarp – vitlökskräm som för tankarna till den libanesiska såsen toum. Det hela sköljs ned med ett glas alvarinho.
Mellanrätterna som följer både ger och tar.
Vi äter goda calamares, som kunde ha varit lite krispigare, men är smaksatta med svart lime (torkad lime) och jalapeñomajonnäs, som adderar en fin, långsam hetta. Burratan med basilikaolja, melon och picklad dill kommer med ett gott levainbröd. Rätten är kvällens vackraste men är tyvärr för salt. Det är ett problem som återkommer i gnocchin med smörad tomatsås. Själva pastan är perfekt, men såsen, med sin sälta och alltför koncentrerade tomatsmak, gör att vi lämnar den halväten på bordet.
I stället blir cevichen kvällens höjdpunkt. Torsk serverad på friterad tortilla med en himmelsk blandning av nam phrik-majonnäs, koriander, gurka och röd chili smäller vi i oss snabbt. Även den köttigaste rätten på menyn – en Butcher’s steak med sobrasadasmör och rödvinsky – är lyckad.
Sämre är det tyvärr med vinet. För det må vara varmt i luften, men det är det tyvärr också i glaset. Rödvinerna som vi beställer är i flera fall alldeles för varma, vilket är en plump i protokollet för den annars trevliga servisen.
God avslutning
Vi rundar av med två desserter. Runt bordet blir det konflikt om huruvida det är Paris-Brest med hasselnötskräm och mandlar eller jordgubbarna med mascarpone och rostad vit choklad som är godast. Båda är delikata.
Om det är en riktig pangrestaurang du letar efter finns det bättre ställen än Bleck. Men när vi efter maten tar in kalla – det tackar vi för – öl och ser hur det trevliga sorlet fortsätter på den stora uteserveringen känner vi att vi vill komma tillbaka. Kanske inte för att äta allt på menyn, men för att ta med våra kompisar, barn, mammor eller hundar för en härlig stund i solen.