Allt verkade som vanligt till en början för nyfödda Ammie från Skövde. Först några dagar efter förlossningen i fick mamma Lotta Kjellén beskedet av sjukvården: Det fanns inget bakom de stängda ögonlocken.
– Jag bara grät och grät. Hela livet raserade och allt gick i slowmotion. Det bara ekade i huvudet: ”Kan det verkligen vara sant? Det får inte vara så här”, säger hon.
Ammie hade fötts med en mycket ovanlig kromosomavvikelse, mikroftalmi 3, som gjorde att hennes ögon inte utvecklades och hon föddes med bilateral anoftalmi, vilket P4 Skaraborg också har berättat.
”Hoppas hon alltid behåller glädjen”
Förutom att Ammie inte kan se är hon också väldigt sen i utvecklingen. Hon var som ett spädbarn hela det första året, började sitta först när hon var två år och behöver oftast fortfarande hjälp att gå.
Samtidigt har familjen varit tydlig med att hon ska behandlas som vilket annat barn som helst.
– Hon är en väldigt nyfiken tjej som hittar glädje i de små sakerna. Regnet mot ansiktet, musik eller att bara få vara ute. Hon påminner oss om att uppskatta sådant som många tar för givet, säger Lotta.
I dag är Ammie fem år. Hon har fått ögonproteser för att hjälpa ögonhålorna och ansiktet att utvecklas när hon växer. Att hon saknar syn påverkar henne inte i dag.
– Det jag kan oroa mig för är när hon blir äldre. Hur hon kommer att känna då vet ingen. Men just nu är hon lycklig, och jag hoppas att hon alltid får behålla den glädjen, säger Lotta.
En dag i taget
Eftersom diagnosen är så ovanlig upplevde familjen att det fanns få andra i samma situation. Därför delar de sin vardag i sociala medier – både för att skapa förståelse och för att andra ska känna sig mindre ensamma.
– Vi vill inte att människor ska tycka synd om Ammie. Vi vill skapa förståelse. Alla barn utvecklas olika, och ingen kan säga hur hennes framtid kommer att se ut. Hon är ett oskrivet blad, säger Lotta.
Vad vill du skicka med till andra föräldrar i liknande situation?
– Att livet inte alltid blir som man har tänkt sig, men det kan fortfarande bli väldigt fint. Man får ta en dag i taget, och det blir enklare med tiden.