Min känsla var att Stefan Billborn skulle få fortsätta inför returmötet med FC Levadia Tallinn på torsdag och kanske också mot Degerfors hemma på söndag, inte minst med tanke på Jesper Janssons konsekventa prat om vikten av kontinuitet.
Men till sist kunde inte ens fotbollschefen hålla emot utan sparkade Billborn för andra gången i karriären. Tror inte heller att stockholmarens TV4-intervju efter 4–1-smällen mot Sirius i går, där han hävdade att IFK Göteborg borde ligga på plats tre till fem i tabellen sett till de underliggande siffrorna, samlade popularitetspoäng hos ledningen på Kamratgården.
Den gjorde det definitivt inte i supporterled.
De enda siffrorna som betyder något är följande: IFK Göteborg ligger på plats 13 efter 14 omgångar och har skrapat ihop 13 poäng. Laget har gjort 17 mål och släppt in 33, lika många som Örgryte och flest i serien.
Det går inte att snacka bort.
IFK Göteborg har inte hållit nollan i en tävlingsmatch sedan 4–0-segern mot division 1-laget Trelleborg i februari. Det är 17 raka matcher med insläppta mål om man räknar med Sirius 1–0 i förlängningen i cupkvarten.
Och spelet har ärligt talat varit förbannat dåligt mest hela tiden i år och ingenting har tytt på en markant förbättring i närtid, trots Sam Larssons oerhört oväntade återkomst.
Stefan Billborn ska ha kredd för att han räddade kvar laget i allsvenskan hösten 2024 och för den fina fjärdeplatsen i höstas, men sedan har nästan allt gått snett och det har sett energilöst ut på bänken.
Så beslutet i sig är allt annat än överraskande, men det är lite förvånande att den tidigare oskiljaktiga duon Billborn/Björklund har splittrats. Det mest naturliga hade varit att låta även smålänningen lämna via bakdörren, men det är förstås många parametrar som spelar in. Sedan får vi se om det bara är tillfälligt i väntan på en ny huvudtränare eller om Björklund får chansen på riktigt på en position han aldrig haft.
Det är en ekonomiskt vettig lösning och av vad jag har hört under de här två åren är det Björklund som spelartruppen känt störst förtroende för. Man kan ha invändningar mot att försvaret, som Björklund haft extra ansvar för, har sett ut som en hönsgård, men fotboll är en helhet och offensiven har varit lika kass. Det ena påverkar det andra i båda riktningarna.
Efter att ha jobbat tillsammans i tio år har Billborn och Björklund en samsyn på hur fotboll ska spelas, men emellanåt har de så klart olika åsikter och nu kan den nye chefstränaren köra sitt race fullt ut.
Till sin hjälp har han bland andra Marcus Berg och Oscar Wendt. Det är inte en så tokig trio i mina ögon. Räkna med rakare rör, färre heliga kor i startelvan, en enklare fotboll och mindre snack om underliggande siffror.
IFK Göteborg har många duktiga spelare, det stora problemet är att de hittills inte har fungerat tillsammans. Ingen vet vad de andra gör och varför, det är för få maxlöp, för dåligt passningsspel och – inte minst – alldeles för många gamnackar vid minsta lilla motgång.
Joachim Björklunds främsta uppgift i nuläget är att gjuta mod i det här gänget, få spelarna att tro på sig själva och våga spela ut.
Jag är försiktigt positiv och tror att laget kan få ett lyft med start redan på torsdag i Estlands huvudstad där ett 2–1-underläge ska vändas. Över två matcher mot lilla FC Levadia ska det bara bli avancemang med befintlig trupp.
Sedan är det Jesper Janssons uppgift att värva in en anfallare som kan göra mål, för det funkar inte att spela utan en riktig nia.
Hur som helst ska det bli intressant att se vad Joachim Björklund kan uträtta som huvudansvarig för IFK Göteborg.