Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Magdalena Andersson lovade i sin regeringsförklaring 2021 att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Socialdemokraternas hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm har beskrivit regionen som ett skyltfönster för att det går att göra just det.
Vill man veta hur Socialdemokraterna vill styra svensk sjukvård efter valet behöver man därför bara titta på Region Stockholm. Där får just nu tusentals patienter brev om att de måste byta vårdmottagning. Därmed riskerar de att förlora den läkare eller sjuksköterska som följt dem under många år.
Förändringen är konsekvensen av den politiska majoritetens vilja. Vårdval ersätts med offentlig upphandling. Färre mottagningar får avtal med regionen och patienternas möjlighet att välja vård krymper.
Ögonsjukvården är bara ett exempel på en större kursändring. Ett 30-tal specialiserade mottagningar blir ett tiotal. Patienter med kroniska ögonsjukdomar hänvisas till nya vårdgivare.
Sedan maktskiftet 2022 har regionstyret lagt ned eller förändrat 13 av 38 vårdval. Under samma period har antalet patienter som väntar på en första kontakt med specialist vuxit från omkring 58 800 till drygt 71 100. Den som tvivlar på vart utvecklingen leder kan se dokumentären Sveket – striden om ätstörningsvården, producerad av tankesmedjan Synaps, som jag tidigare varit knuten till. Den följer konsekvenserna för svårt sjuka patienter när regionen tog över vården i egen regi.
Patienters möjlighet att välja gör inte systemet mindre demokratiskt, tvärtom.
Det är också här politiken missar det väsentliga. Patienter tänker sällan på vem som äger mottagningen de går till. De frågar snarare om de får fortsätta träffa den läkare eller sjuksköterska som känner till deras sjukdomshistoria. Den kontinuitet riskerar nu att gå förlorad.
Samtidigt bygger uttrycket ”demokratisk kontroll” på en falsk motsättning. Offentligt finansierad vård står redan under demokratisk kontroll genom lagar, budgetar och kvalitetskrav. Patienters möjlighet att välja gör inte systemet mindre demokratiskt, tvärtom. Valfriheten infördes just därför att människor hade för lite inflytande över den vård de själva var beroende av.
Den 13 september avgör väljarna om Stockholmsmodellen ska bli rikspolitik. När politikerna säger att de tar tillbaka kontrollen är det patienterna som riskerar att förlora den. Det är en snäv syn på demokrati.