Det har snart gått ett år sedan det plötsligt rapporterades från spanskt håll att Real Madrid gjort klart med en svensk 16-åring.
Den Las Palmas-fostrade Leon Westin hade nämligen dykt upp på den spanska megaklubbens radar. Och värvningen blev även ett faktum.
När Sportbladet träffar Madridtalangen har han på sig landslagsmundering och befinner sig i Malmö för P17-landslagssamling.
Detta efter ett år boendes i Real Madrids ungdomsakademi och träningsanläggning ute på Valdebebas i utkanterna av den spanska huvudstaden.
Den inledande frågan känns ganska självklar.
Hur är det att spela för världens största klubb?
– Jo, men det är ju extremt coolt. Det är ju en dröm sedan man var liten att kunna få spela den bästa klubben i världen. Så, jättebra, säger den svenske 17-åringen.
”Kunde knappt tro det”
Även om passet är svenskt, talet är svenskt och landslagstillhörigheten är svensk så har Westin fötts, levt och växt upp på Kanarieöarna i Las Palmas.
Det var också där, i en ungdomsturnering, som Real Madrid fick upp ögonen för den passningsskicklige mittfältstalangen.
– Jag hade en turnering som man kör i Spanien mellan kommunerna. Och så hade de sett mig på turneringen. Så fortsatte de att kolla på mig några matcher där i Las Palmas. Och sen så fick jag höra av dem att de var intresserade.
Vad kände du då?
– Ja, det var en stor chock. Först kunde man ju knappt tro på det. Jo, men det var... Det var det bästa jag hört.
Du sa till agenten: ”Det här löser du nu, nu ska jag hit!” eller?
– Haha, ja, sen typ någon månad efter fick jag åka dit och kolla på hela boendet, anläggningarna och allt. Och då ville jag signera direkt.
”Du får hjälp med allt”
Och vips så blev Leon Westins tillvaro helt Real Madrid-baserad. Likt övriga akademispelare som kommit dit utifrån bor mittfältaren inne på Real Madrids campus och spenderar sina dagar på den enorma träningsanläggningen i Valdebebas.
Vad har förvånat dig mest med vardagen där?
– Alla planer, gymmet, servicen man får, att de hjälper dig med allt. Du är där för att spela fotboll, du behöver inte göra något mer. Allt det andra får du hjälp med. På campuset har man all mat och sen på anläggningen så går man in så ligger kläderna och skorna där.
Hur var första dagen?
– Det var ju lite nervöst att få träffa alla. Man träffar ju folk som man har sett på tv, kända personer. Men när dagarna gick så insåg man att alla är jättesköna personer. Alla tog in mig väl så det har gått jättebra.
Även om han stött på A-lagsstjärnor titt som tätt så är A-lagsverksamheten avskild från ungdomsverksamheten.
– De har sin egen anläggning för sig själva inne i anläggningen, så man träffar dem aldrig.
Det är första gången Westin flyttat hemifrån.
– Som sagt så har jag varit jättebekväm här. Man tänker ju på alla kompisar hemma så klart, men det är inte något som kräver att jag behöver åka hem. Jag är jättetrygg i Madrid. Det är typ som ett andra hem, säger mittfältaren.
”Annars blir man typ överkörd”
Samtidigt är det ett andra hem där alla vill samma sak. Ta sig igenom nålsögat från Juvenil-lagen, via P19 och Real Madrid Castilla, hela vägen till A-laget.
Har det varit tuff konkurrens och rivalitet även inom laget?
– Jo, på träningar måste man ju vara 100 procent, annars blir man typ överkörd. Men det har ändå gått bra. Man kör 100 procent, alla vill spela. Men första året har gått bra. Alla man konkurrerar med är ju bra spelare. Det finns ingen dålig. Så får man se vem som tränar mest och vem som håller ut längst. Men jag tror på mig själv.
Westin har fått bra med speltid redan under sitt första akademiår i klubben och har, enligt egen utsago, ännu inte upplevt några direkta bakslag eller motgångar under sin inledande tid som Real Madrid-spelare.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Fysisk, gillar att ha bollen, kan springa och har löpförmåga. Jag gillar att ha bollen och springa med den.
Finns det någon gammal Madrid-spelare din spelstil skulle kunna liknas vid eller som du sett upp till?
– Jag har ju alltid Modric. Han har jag alltid sett upp till. Sen också Kroos för långbollarna och sånt.
Känns igen i hemstaden
Målet på sikt är, kanske föga förvånande, att nå hela vägen till A-laget i världens genom tiderna framgångsrikaste fotbollsklubb.
Men bara av att tillhöra Real Madrid så har Leon Westin märkt att det märks. Att han inte längre kan vara helt anonym på gatan – åtminstone inte i gamla hemtrakterna.
– När jag kommer tillbaka och hälsar på i min hemstad (Gran Canaria) så kan man känna att folk kollar på en. Eller ibland kanske ber om bilder. Men i Madrid är det inte så. Kanske ibland när man åker ut och spelar turneringar med Madrid. Då kan de vilja ha en autograf eller ta ett foto.
Vem är den häftigaste personen du har träffat sen du kom till Real?
– Jag har träffat Bellingham. Jag träffade honom när jag var skadad då jag såg honom när han höll på att göra rehabilitering. Då fick jag hälsa på honom.
Vad sade ni till varandra då?
– Det var lite hälsa, what’s going on, på engelska. Inte så mycket.
Det återstår att se om han någon dag kan dela omklädningsrum med de allra största i Madrid.
– Jag har ju alltid velat ta fotboll seriöst, för att jag vill leva på det. Men just när man är i Madrid, då går man ju till nästa nivå. Då måste man ju, nu när jag är här, ge typ allt för att verkligen vilja komma fram. Så man tar allt mer seriöst och fokuserar mer. Annars är väl allt som tidigare, typ.
Är det en extra press att spela för Real Madrid?
– Kanske, men jag brukar inte känna av press. Jag tycker alla här är jättebra, så jag försöker mest känna mig som att jag är en i laget som kämpar för sin plats.
Vill debutera så tidigt som möjligt
Han är blott den andra svensken genom tiderna på herrsidan som gör just det i just den klubben.
Även om Leon Westin inte kände till Agne Simonsson så känner han till vad det betyder att vara en av de första, även om det också var en nyhet för honom till viss del.
– Det känns ju bra att visa att vi svenskar är kapabla med mycket. Att svensk fotboll kommer mer och mer fram. Så att ja, det känns stort.
Om du får drömma, när du gör Real Madrid-debuten, hur skulle den se ut?
– Nej, men egentligen så tidig som möjlig. Jag vet ju att det är jättesvårt, men bara att få komma in och debutera är redan drömmen. Sen kanske komma in och göra ett debutmål. Då, ja... Men drömmen är ju att komma upp så tidigt som möjligt.