1981 kom sex månader gamla Gabriela till Sverige, efter att ha hämtats i Brasilien av sin adoptivfamilj. Familjen har varit öppen om hennes bakgrund, men hon bar alltid på en längtan att få veta mer om sitt ursprung.
– Det hade berättats för min adoptivfamilj att jag blev hittad i en korg i en prästträdgård. Nyfödd, naken och inlindad i en trasig filt, säger Gabriela på telefon från sin systers hus i Brasilien.
En pastorsfamilj och nunnor ska sedan ha tagit hand om henne tills hon hämtades av den nederländska advokat som skötte adoptionen.
Men bakom allt hon fått höra fanns en helt annan historia.
Tog dna-test
I sökandet efter sin identitet tog Gabriela för sex år sedan ett dna-test via släktforskningsplattformen MyHeritage. När träffarna inte ledde framåt började hon efterlysa sin familj i Facebookgrupper.
Men när hon i ett inlägg nämnde advokatens namn tog letandet en oväntad vändning. Någon länkade till en inslag om illegala adoptioner där samma advokat berättade om hur hon hjälpt föräldrar att registrera barn de ”fått på en klinik”.
Upptäckten ställde allt Gabriela trott sig veta på ända.
– Då började jag ge upp hoppet, det här kommer inte gå. Så jag gick igenom en identitetskris och en liten depression.
Ny kusin gav svar
Efter nära fem år utan klarhet kom den avgörande pusselbiten förra våren – en ny träff på dna-testet.
– Det stod att jag hade fått en matchning med en kusin i Nederländerna och att han hade skickat meddelande till mig. Jag fick en chock, det var surrealistiskt.
När Gabriela tog kontakt visade det sig att kusinen kände till att någon i familjen blivit av med ett barn genom illegal adoption.
– Sedan hörde han av sig och sade ”jag tror att jag har hittat din biologiska mamma”.
Kort därpå hade kusinen organiserat ett första videosamtal mellan Gabriela och hennes familj. I samtalet, som varade i timmar, dök inte bara mamma, systrar och bröder upp – utan fler och fler släktingar. Redan då såg Gabriela att flera syskon hade ögon som liknade hennes.
– Där hade jag ändå någonstans i mig att det här måste vara min familj, men man bromsar känslorna.
För att få svaret svart på vitt tog Gabrielas mamma ett dna-test i Brasilien. Och den 2 juli 2025 kom beskedet: de är mor och dotter.
– När det var bekräftat landar man lite i det. Men det är en process, för det har gått så många år utan att jag har vetat. Än i dag känns det nästan som att man lever i en dröm.
Tårfyllt möte
Drömmen om att återse familjen har nu också blivit verklighet. I slutet av juni reste Gabriela, som i dag är 45 år gammal, och hennes dotter till Brasilien. På flygplatsen i Porto Seguro möttes de av Gabrielas halvsyster med familj.
– Plötsligt stod de bakom min rygg och vi bara kramades – helt fantastiskt.
Efter tre timmars bilresa nådde de Teixeira de Freitas, där alla släktingar samlats med smällare, tårta och brasilianska flaggor.
– Då kom tårarna. Man kände kärleken, den gick rakt in i hjärtat. Det var som att komma hem på något sätt, samtidigt som jag har mitt hem i Sverige.
Vid återföreningen fick Gabriela höra sin biologiska mammas berättelse om hur tre nederländska kvinnor som drev en förskola försökte övertala hennes föräldrar att adoptera bort henne.
– När mamma sade nej, så tog de mig. Min mamma sade att hon har gråtit efter mig och försökt få tillbaka mig, men då sade de att jag redan var bortadopterad.
– Strax efter det dog min pappa och mamma blev lämnad med alla barnen utan ekonomisk hjälp. Hon och mina syskon hade det extremt tufft.
Falska dokument
Vad som också till slut uppdagades, är att Gabrielas dokument från adoptionen förfalskats. Enligt födelsebeviset, som ordnades av advokaten, föddes Gabriela på ett sjukhus i São Paulo i slutet av maj 1981. I själva verket var hon redan ett halvår gammal och född på en annan plats.
Födelsedatumet var dagen då handlingarna signerades och adoptivföräldrarna skrevs in som hennes biologiska föräldrar.
– Mina adoptivföräldrar blev tillsagda av advokaten att det är såhär det går till. Hade det varit i dag så anser jag att de kanske skulle ha varit mer medvetna, men jag anser inte att de har gjort någonting fel. De gjorde det bästa som de visste då och när de kom tillbaka till Sverige var de ärliga mot tingsrätten om hur handlingarna skrevs.
”Har betytt allt”
I dag har Gabriela fått reda på sitt riktiga namn: Creuza Pereira Dos Santos. Genom sin historia vill hon sprida hopp till andra som letar, men också visa på baksidorna med illegala adoptioner.
– Jag brinner för att försöka hjälpa andra och göra världen medveten om att all adoption inte är bra adoption. Vi har rätt till våra identiteter och vårt ursprung, för många av oss tar skada av att inte få veta. Ställ frågor, också för barnets skull, så att det i framtiden finns svar.
Även om mycket finns kvar att bearbeta, har mötet med familjen i Brasilien fått Gabriela att börja landa.
– Det har betytt allt. Det har varit svårt att ta sig hit, men jag vet inte hur jag hade mått annars. Jag behövde den här resan och jag tror att min familj också behövde den. De vill ju att jag stannar kvar och inte åker hem igen, säger Gabriela och skrattar.
– Min syster slänger en slängpuss till mig, hon står och lagar mat i köket.