Det blev till slut en lugn helg kring Persiska viken. Inga nya amerikanska attacker mot mål i Iran, inga nya iranska luftangrepp.
Nu ska diplomatin åter få en chans heter det, i stället för den militära upptrappning som Donald Trump allvarligt övervägde förra veckan.
Med andra ord – Donald Trump vet inte hur han ska få ett slut på det krig som bara skulle vara i några veckor som mest.
I stället har konflikten vid slutet av denna vecka pågått i fem månader. USA:s militära övermakt har inte knäckt Irans motståndsvilja.
New York Times skriver att allt gjort Trump ordentligt frustrerad, att hans agerande är oberäkneligt även med Trumps mått mätt.
Och ja, han är medveten om de historiska paralleller som nu riskerar dras med en president, som själv fick sin tid i Vita huset förstörd av mullorna i Teheran.
Det var när demokraten Jimmy Carter var USA:s president som shahen av Iran störtades 1979 och Iran blev en islamisk republik.
En regim som sedan förnedrade USA genom att ta 66 amerikanska diplomater som gisslan i november 1979 och sedan höll en majoritet av dem fångna i 444 dagar.
Det finns förstås stora skillnader mot det som nu äger rum. Carters stora fruktan var att hamna i öppet krig med Iran, precis ett sådant som Donald Trump valde att starta den 28 februari i år.
Men där finns onekligen också likheter. Carter frustrerades också av diplomatiska försök att hitta en lösning med de styrande i Iran om gisslandramat.
När de inte kom någon vart gav han klartecken till en vågad militär räd i ett försök att frita gisslan. Det slutade med ett katastrofalt misslyckande.
Åtta amerikanska soldater dödades när en helikopter och ett transportplan kolliderade vid den bas som amerikanerna upprättat i den iranska öknen.
Gisslan skulle till slut inte släppas förrän precis efter att Ronald Reagan svurits in som amerikansk president i januari 1981. Iran bidrog i allra högsta grad till Jimmy Carters valförlust 1980.
Donald Trump kan inte ställa upp för återval, men han är medveten om att hans andra tid som president nu riskerar att även den bli förstörd av samma iranska regim. Den han hoppades kunna störta genom att gå till anfall.
En av sakerna som Trump övervägt är att sända in amerikansk marktrupp. Den viktiga oljeterminalen på Kharg-ön utanför Irans kust är ett mål som diskuterats.
Ett annat är en kommandoräd mot den anläggning som iranierna byggt djupt begravd under ett berg som USA kallar Pickaxe Mountain.
Enligt israeliska uppgifter har Iran transporterat dit centrifuger för anrikning av uran, från anläggningar som USA och Israel tidigare bombat. Installationen i Pickaxe tros vara så djupt begravd att inte ens USA:s kraftigaste konventionella bomber – de som användes vid bombanfallet 2025 – räcker till.
Men Trump är mycket tveksam.
– Jag känner inte för att bli Jimmy Carter, sa han i maj på en fråga om eventuella markräder.
Och när två amerikanska piloter sköts ned i april – de räddades i en omfattande amerikansk räddningsoperation – så fanns Carter i Trumps tankar även då.
– Se på vad som hände med Carter, med helikoptrarna och gisslan, det kostade honom valet. En sån röra.
En sån röra, ja. Det är precis så en och annan analytiker beskriver den nuvarande situationen, med nya bud mest varje dag.
Oman och Iran har fört samtal i helgen om trafiken genom Hormuzsundet och det tros vara en orsak till att USA:s omfattande anfall för tillfället ställts in.
En annan uppges vara – även om Vita huset förnekar – de kraftigt minskade lagren av amerikanskt luftvärn, inte minst missilerna för Patriotbatterierna.
Oljepriset steg kraftigt igen i förra veckan, men lär nu åter falla tillbaka de kommande dagarna. Trump har även medgett att krigets ekonomiska följer, som högre inflation och oljepriser, också bekymrar honom.
Men där är det också en annan amerikansk president som skrämmer Trump. Herbert Hoover ses ofta som en av USA:s sämsta presidenter, eftersom han styrde USA under börskraschen 1929 och den ekonomiska depressionen som följde. Trump fruktar att Iran-krisen kunde sluta på samma sätt.
– Det var alltid Hoover jag inte ville bli som. Jag ville inte se en ekonomisk katastrof, sa Trump som svar på varför han skrev under en 14-punkts avsiktsförklaring i juni med Iran.
En uppgörelse som i praktiken bara höll i dryga två veckor.