Kvällen den 31 juli 2018 ställer sig Christofer Lundgren och torkar upp blodet från den unge man som skurit sig när han greppade efter regalierna i den krossade glasmontern.
Dropparna visar vägen ut: röda fläckar över tegelgolvet i nedre sakristian, vidare på kalkstensgolvet förbi predikstolen och altaret, ut genom entrén där Mälaren skymtar nedanför backen.
– Ibland kan det fortfarande hända att jag tänker tillbaka på de här två killarna som gjorde det. Jag kan fundera över hur livet har blivit för dem, säger Lundgren, domprost i Strängnäs domkyrkoförsamling.
Sommaren 2018 är rekordvarm i stora delar av södra Sverige. 31 juli är inget undantag och personal och besökare i kyrkan reagerar när en påbylsad man kliver in med en tjock axelväska. Ett vittne beskriver honom senare i förhör som ”helskum”.
Höga smällar
En ung kvinna som sommarjobbar som kyrkvakt noterar också mannen. När hon strax därpå går in i Martyrernas kapell för att damma hörs flera höga smällar. Hon går ut för att titta och ser då samme man raskt lämna kyrkan, i sällskap av ytterligare en man.
Christofer Lundgren kliver ut i solen och pekar mot grusvägen som leder bort från kyrkan, ned mot vattnet dit männen flydde.
– Vår dåvarande klockare mötte dem i stort sett. Han kom här vid domkyrkan och ser dem kuta och tycker det är jättekonstigt.
Kort därefter görs upptäckten: glasmontern i nedre sakristian är sönderslagen, två guldkronor och ett riksäpple är borta. Regalierna som tillverkades till begravningarna av Karl IX 1612 och hans hustru drottning Kristina den äldre 1626 var försäkrade till 65 miljoner kronor och kulturhistoriskt ovärderliga.
Lundgren berättar att begravningsregalierna för Karl IX är de finaste och mest exklusiva som har tillverkats i Sverige, och även sticker ut internationella jämförelser.
– Det är en stigande kurva till dessa, de som kom efter blev återigen enklare och enklare.
Efter flykten över grusvägen hoppar männen på var sin cykel och trampar över gräsmattan i Månssons trädgård, ett grönområde med äppelträd och planteringar på södra sidan om kyrkan. De tar sig ned till en närliggande brygga och lämnar Strängnäs i hög fart i en stulen motorbåt.
De kommer inte så långt. En läkare ute på sitt sommarställe på Arnö ser dem ligga och guppa i vattnet. Lukas Sterner, inspektör och spaningsledare på kulturarvsgruppen på Noa, berättar:
– Han ser att de har en liten motorbåt som inte fungerar och de paddlar med händerna. Han åker ut och frågar om han kan hjälpa dem, då säger de att de har fått motorproblem.
Läkaren tar sig an att bogsera killarna, men inser snart att bensinen inte räcker. De får vinka in ännu en båt för att ta sig hela vägen dit de ska. Innan han lämnar ber de läkaren om hans nummer.
På kvällen kommer en Swishbetalning på 1 000 kronor från den äldre av dem, en 25-åring, med texten ”Tack!”.
– Det är lite talande, att de ändå är välartade och vill göra rätt för sig. Samtidigt som de precis tillgripit några av Sveriges verkliga kulturklenoder. Det är en intressant motsats, säger Sterner.
Dna-match
Läkarens vittnesmål når polisen först senare, men blodet i kyrkan ger tidigt träff på en 21-åring från Åkersberga. Han knyts till ett kompisgäng i området som är välkänd av lokalpolisen.
– De har ägnat sig främst åt stöld och häleribrottslighet. Och just att det var lite skärgårdsstad, de gillade båtliv, fart och fläkt, köra skotrar.
Mannen blir efterlyst och överlämnar sig några veckor senare. Lukas Sterner beskriver honom som lättsam.
– Väldigt så här charmig, social, spjuvertyp.
Viktigast är ändå att hitta regalierna. Polisen följer kretsen runt 21-åringen och gör tillslag under hösten, men utan träff.
När rättegången mot 21-åringen inleds hotar ett 65 miljoner kronor stort skadestånd, och förhoppningen är att regalierna ska återlämnas när man insett att de är omöjliga att sälja.
Samma dag som rättegången ska avslutas får Christofer Lundgren ett sms tidigt på morgonen från åklagaren:
– ”Det har hänt grejer i natt och det kommer innebära förändringar för dagens förhandlingar, ta dig till Eskilstuna så fort du kan”. Det var bara att hoppa i kläderna och åka.
Det är februari och det har snöat under natten. På en parkering i Åkersberga har en väktare upptäckt en soptunna uppställd på en bil. På sidan står det ”bomb” i stora vita bokstäver.
Där inne hittas regalierna, de är skadade och tillknycklade, men varje liten bit som har lossnat har lagts med i en påse.
På föremålen finns 25-åringens dna, och bland annat med hjälp av Swishbetalningen kan polisen med säkerhet konstatera att han är den andre gärningsmannen. Båda döms för grov stöld.
Oklar plan
Efter en mödosam restaurering återförs regalierna till kyrkan i juni 2020. Christofer Lundgren och kollegorna firar med tårta med marsipanregalier.
Åtta år senare minns Lukas Sterner en utredning som var ovanligt snäll och rolig, och konstaterar att ingen blev skadad så vitt polisen vet.
– Den hade en karaktär av en Lasse Maja-story nästan.
Fortsatt saknas dock svar på vad planen egentligen var. Tänkte man sälja regalierna? Fanns det en beställare i bakgrunden?
– Det är klart att det har spekulerats mycket i den frågan. Jag personligen tror inte det, jag tror att det var deras egen idé, säger Sterner.
Christofer Lundgren tror inte att de hade riktigt koll på vad det var de stal.
– Det är inte ”Ocean's Eleven”-nivå. Läser man utredningen ser man en rad detaljer där man undrar hur de tänkte.