Det är en glad kvinna som sommarpratar.
Till hösten ska Ebba Årsjö, 25, operera sitt ben och går allt bra överväger hon ett sista Paralympics om fyra år. Nya medaljer kan fogas till de sju hon redan har tagit.
Men programmet är också sorgkantat. Det som för andra kan låta närmast trivialt – ett första förhållande som spricker i gymnasiet – var för Årsjö existentiellt.
Hon som hade gått i snickarbyxor hela barndomen för att dölja eldsmärkena på högerbenet, det som var täckt av eldsmärken på grund av Klippel-Trénaunays syndrom, säger att hon för första gången hade fått smaka på ett vanligt liv. Hon gick i skolan i Östersund, hade pojkvän och vänner.
”De närmaste fick ta skiten”
Och så blev hon dumpad.
Ilskan riktades mot den egna kroppens tillkortakommanden.
– Jag hatade benet. Jag hatade allt och alla. Främst mig själv. Det gjorde så ont. Varje steg jag tog kändes som att jag satt fast i kvicksand. Varenda framtvingat leende sved, säger hon i Sommar i P1.
Hon höll sig på rummet, med lampan släckt. Hon lyssnade på musik och skrev. När ”det mörka rummet var som mörkast” såg hon ingen vettig anledning att fortsätta leva, säger hon.
– Dagarna, nätterna, veckorna, månaderna gick i Östersund. Jag kämpade. Men jag skämdes också. Jag var inte snäll mot dem i min omgivning. De närmaste fick ta skiten. Ta mitt dåliga humör, mina skrik och mina tårar. Men framför allt så fick de tystnaden. I efterhand är det det som min familj tyckte var värst. Det var som att Ebba inte fanns, har de berättat.
”Det blev min räddning”
Och fast det kan låta förenklat så var idrotten en väg tillbaka till ljuset. Hennes pappa Daniel hjälpte henne in i parasporten och efter världscupsdebut i Kranjska Gora 2020 har hon håvat in alpina medaljer till sig själv och Sverige.
– Allt jag vet är att jag hittade något att klamra mig fast vid. Något som konsumerade mig till den grad att jag inte hade tid med att sitta och gråta över hur synd det var om mig. Parasporten blev min räddning. Och ett wakeup-call, säger hon i Sommar i P1.
Paralympics arrangeras den 1–10 mars 2030 i de franska Alperna.