Idrotten och beslutet att acceptera sin kropp som den är gav Ebba Årsjö livsglädjen tillbaka. Efter hennes Sommar tänker man att vi alla skulle må bra av att lite oftare blotta det som tynger oss, skriver DN:s Jens Littorin.
De flesta paraidrottare har en speciell historia att berätta. Den femfaldiga paralympiska mästarinnan i utförsåkning, Ebba Årsjö, är inget undantag.
Hon har en ovanlig funktionsnedsättning som heter Klippel-Trénaunays syndrom, vilket gör att hennes högra ben inte har kunnat bilda muskler i samma utsträckning som det friska vänsterbenet.
”Lilleben”, som hon kallar högerbenet, var länge både en fysisk och psykisk belastning. Och när den första kärleken, killen som accepterat henne för den hon är, dumpade henne under tiden på skidgymnasiet i Östersund gick hon in i en djup depression.
”När det mörka rummet var som mörkast såg jag ingen anledning till varför jag skulle vara kvar på den här jorden”, berättar hon i sitt sommarprogram.
Det är en stark motbild till den leende guldmedaljör som vi lärt känna från skidbackarnas målfållor.
Att börja tävla som paraidrottare hjälpte henne ur mörkret, men det stora lyftet kom på en hotellbalkong på Mallorca 2022. Det var då och där hon bestämde sig för att ”bryta sig loss från den eviga skammen och tystnaden”. ”Lilleben” skulle ut till allmän beskådan på Instagram. Dagen efter blev hon kärleksbombad.
”Det är läkande att lära sig att acceptera sin egen kropp som den är”, konstaterar Årsjö.
Vi skulle säkert alla må bra av att blotta våra brister lite oftare.
Skammen är borta, men hon lever fortfarande med smärtan och tar värktabletter varje dag. Kanske kommer det en dag när en operation gör att hon även blir kvitt plågorna och kan satsa vidare mot Paralympics i Frankrike 2030.
Hon behövs som förebild – inte bara för paraidrotten.
Mot slutet låter även hennas Sommar i P1 som ett tacktal på en film- eller idrottsgala. Det känns som en självklarhet att Ebba Årsjö känner tacksamhet mot sin familj, men förhoppningsvis vet hennes mamma, pappa, lillasyster, morföräldrar och pojkvän redan om hur mycket de har betytt för henne.
Det överflödiga må vara henne förlåtet när hon i musikvalet kastar sig ut från starthuset till dansbandstoner och passerar mållinjen till ”Highway to hell”.
Läs fler Sommarkommentarer: