När en arbetsgivare erbjuder ett avgångsvederlag för att man ska gå självmant, tror man att det handlar om en möjlighet till ekonomisk trygghet. Men det svenska systemet straffar den som väljer samförstånd framför konflikt.
Eftersom avgångsvederlag betalas ut som en klumpsumma slår en vanlig löntagare omedelbart i taket för statlig inkomstskatt. Marginalskatten skjuter i höjden till över 50 procent. Ett vederlag på sex månadslöner halveras direkt – kvar blir drygt tre månadslöner.
Skatteverkets motargument om ”skatteåterbäring” över året är en rökridå; passerar du brytpunkten sett över kalenderåret för att du fått nytt jobb är pengarna permanent förlorade.
Det är en matematisk omöjlighet som sätter människor i akut ekonomisk kris
I stället för att ha en en löpande uppsägningstid som följer löneutvecklingen, blir du brutalt straffskattad. Dessutom har Skatteverkets tjänstemän genom stenhård praxis stängt dörren för att använda inkomstskattelagens 66:e kapitel om ackumulerad inkomst för vanliga löntagare.
Som om denna skatteplundring inte vore nog ändrar regelverket plötsligt karaktär när du vänder dig till a-kassan. Där räknas summan om till tid. Om ditt avgångsvederlag motsvarade sex månadslöner anser a-kassan att du är försörjd i sex månader framåt – helt oavsett hur mycket staten nyss drog i skatt. Under denna tid spärras du från ersättning. Det är en matematisk omöjlighet som sätter människor i akut ekonomisk kris.
Här måste fackförbunden vakna! Det är dags att sluta titta på och i stället börjar driva denna fråga stenhårt. Ni måste kräva lagändringar som skyddar medlemmarnas omställningskapital från att ätas upp av klassorienterade skatteregler som verkar skrivits för de rika, som kan planera sina inkomster.
Dagens system motverkar rörlighet och straffar löntagare som försöker gå vidare i arbetslivet. Skärpning lagstiftare och facktoppar – sluta beskatta sönder vår ekonomiska trygghet!
Plundrad löntagare