Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | PALESTINA
På gator och torg skanderas ”Free Palestine”. Slagordet syns på plakat, delas i miljontals inlägg och ropas i demonstrationståg världen över. Men en fråga hörs betydligt mer sällan: Vad menar de med ett fritt Palestina?
Det är lättare att säga vad man inte vill ha än vad man vill ha. Lättare att beskriva vad än hur. Ett slagord kräver ingen precision – det räcker med en riktning och en känsla. Men om ett slagord ska ligga till grund för politiska krav måste det också tåla följdfrågor.
Ett fritt Palestina kan inte enbart definieras av vad det ska vara fritt från. Det måste också definieras av vad det ska vara fritt till. Frihet handlar inte bara om vem som utövar makten, utan också om hur makten utövas. Ett samhälle är inte fritt bara för att en konflikt upphör. Frihet bör rimligen betyda samma sak för palestinier som för alla andra: rätten att leva utan yttre hot, men också utan inre förtryck.
När människor ropar ”Free Palestine”, vilken frihet är det då de föreställer sig? Vilka institutioner ska bära upp ett framtida samhälle? Hur ska människors fri- och rättigheter garanteras? Ett slagord säger vad man vill uppnå, men sällan hur.
I det samtalet är Hamas omöjligt att komma runt.
Sedan 2007 har Hamas styrt Gaza. Organisationen har slagit ner opposition, begränsat politiska friheter och styrt utan demokratiska val. Oliktänkande har fängslats och kritik har kunnat betalas med frihet eller liv.
När Islamiska staten kontrollerade delar av Syrien och Irak fick allmänheten ingående rapportering om organisationens ledarskap, ideologi, finansiering, propaganda, rekrytering och maktutövning. Vi lärde känna hur organisationen fungerade och hur människor levde under dess styre. Den typen av granskning blev en självklar del av berättelsen.
När Gaza skildras i dag dominerar med rätta rapporteringen om kriget, civila offer och den humanitära katastrofen. Samtidigt hamnar frågor om hur Hamas styr Gaza, utövar sin makt, behandlar oppositionella och påverkar människors vardag ofta i bakgrunden i den bredare berättelsen. För den som vill förstå vad ett fritt Palestina faktiskt skulle innebära är de frågorna centrala.
Varför blir återkommande granskningar av hur Hamas styr Gaza så sällan en central del av den bredare berättelsen?
Varför får kartläggningar av organisationens ledarskap, finansiering och maktstruktur inte samma genomslag?
Varför hör vi så sällan berättelserna om de palestinier som lever under Hamas förtryck?
Här finns dessutom en märklig glidning. Ibland framställs Hamas som ett uttryck för Gazabornas vilja – ett motstånd med folkligt stöd. I andra sammanhang, när organisationens övergrepp mot den egna befolkningen kommer på tal, beskrivs samma organisation plötsligt som något skilt från folket. Hamas blir närvarande som symbol men frånvarande som styrande makt.
Men allt kan inte stämma samtidigt. Antingen representerar Hamas Gazaborna – och då måste organisationens styre och handlingar kunna granskas som vilken annan makt som helst. Eller så gör den det inte – och då är Gazaborna också Hamas första offer. I båda fallen borde Hamas ansvar och Gazabornas situation under dess styre vara en självklar del av varje seriöst samtal om ett fritt Palestina.
Jag efterfrågar inte mindre engagemang för Palestina. Tvärtom. Jag efterfrågar större tydlighet. Den som kräver ett fritt Palestina bör också kunna beskriva vilken sorts frihet man eftersträvar, vilket samhälle man vill se och hur människor ska kunna leva fria från såväl yttre hot som inre förtryck.
För om vi aldrig ställer den frågan riskerar ett slagord att stanna vid just ett slagord – när det som behövs är en vision.
Daniel Eisenberg
fri skribent