”Orten har ett antal kända artister”, förklarar Sven Hagströmer och exemplifierar med Adam Tensta.
Det finns fuck off-kapital, och så finns det generalisera-vildsint-i-radio-kapital.
Tidigt i programmet blir det tydligt att finansmannen skakat sig loss från producent Martin Wicklin. Killen har gått rogue.
Först överlåter han delar av manusuppdraget till AI, sen följer illa dolt skryt om Avanza.
Carl von Linné hade uppskattat banken som Hagströmer grundat, får vi veta.
Obegripligt, tänker jag först. Hur kan Sveriges Radio släppa igenom en så uppenbar reklamkupp? Men så påminns jag. Wicklin är vid det här laget blott en passagerare på pansarkryssare Hagströmer.
Sven Hagströmer gillar kungen men inte förmögenhetsskatt, och har nyligen åkt skidor med familjen i Alperna.
Det schablonartade miljardärsporträttet förändras när han pratar om Raoul Wallenberg. Hagströmer, vars pappa var kusin till Wallenberg, engagerade sig i arbetet med att juridiskt klarlägga den svenska diplomatens öde.
Här hade Hagströmer gärna fått stanna betydligt längre.