En försommarkväll på Clemenstorget i Lund, just som staden förberedde sig för karneval, var jag plötsligt betrodd.
”Du får bära den över gatan själv nu”, sade killen jag beställt en öl av och pekade mot den soliga uteserveringen. Den korta promenaden kändes som en frihetsmarsch i miniformat.
Några dagar senare kunde Sydsvenskan berätta om bakgrunden till skiftet: att Lundapolitikerna faktiskt hade lyssnat på de krögare som klagat på regeln att serveringstillståndet slutar gälla där gatan tar vid, den som krävt extra personal och mötts av förbryllade miner från utländska turister.
”Det var lätt att förstå branschperspektivet. Vi ville hitta en lösning som fungerar bättre för dem”, som Annika Landfors, chef för tillståndsenheten i Lund, konstaterade i tidningen.
En sällsynt pragmatism, för här står Lund än så länge ganska ensam; av landets 290 kommuner är det bara ett fåtal som har gjort samma sak. Liksom det har skilt sig åt hur snabbt tillståndsenheter har anpassat sig till det slopade matkrav som gäller i hela landet – att serveringstillstånd inte längre kräver varm mat eller köksutrustning.
Men i Lund, och i Malmö, har både krögare, politiker och tjänstemän varit på tårna och så har sommaren också blivit därefter; sällan har barhänget blomstrat som nu.
Ja, hänget i allmänhet, även det alkoholfria. För där människor möts vill fler människor mötas. Som på Malmös Davidshallstorg, där jag häromdagen gick förbi både semesterfirare som tog en lunchöl, ungar som spelade schack och en ettåring som tränade sina första steg.
För ett år sedan lyfte Lundabon och stadsutvecklingsexperten Christer Ljungberg vikten av sådana ställen, ”den tredje platsen”, på Aktuella frågor (1/8 2025). I februari i år kom han ut med en bok i ämnet: Så kan tredje platsen utveckla våra städer – och få oss att må bättre, starta fler företag och handeln att öka.
Begreppet är inte nytt, det myntades redan 1989 av sociologen Ray Oldenburg i boken The great good place. Och att det finns ställen där människor möts vid sidan av hemmet, den första platsen, och jobbet, den andra, är så självklart att det knappt behöver påpekas.
Ändå har idén om den tredje platsen fått ett uppsving de senaste åren, och anledningen stavas förstås pandemin – denna bisarra tid där människor inte bara hindrades från att komma till jobbet utan också begränsades från att mötas. Såväl inomhus som utomhus.
I Sverige mindre ingripande åtgärder; uppmaningar snarare än lagkrav på att hålla avstånd till varandra. I andra länder böter bara människor tog en promenad ihop i friska luften eller, Gud förbjude, sågs över en middag.
”Sedan 2020 har cirka 3 700 vetenskapliga artiklar om tredje platsen publicerats”, som Christer Ljungberg konstaterade på Aktuella frågor. Nu, ett år senare, lär det vara långt fler.
Men för att tredje platser ska blomstra – caféer, bibliotek, parker, barer, utegym och allt däremellan – krävs inte primärt välplanerade städer, engagerade krögare, kommunpolitiker, tjänstemän och eldsjälar. Utan tillit mellan människor.
I mitten av juni meddelade New Yorks borgmästare Zohran Mamdani att fotbollsplaner i fem stadsdelar skulle hållas nattöppna i en månad – under fotbolls-VM – för vem som helst över 18 år att svänga förbi och spela ”pickup soccer”, informella matcher utan lag eller domare.
”Fria planer, ljuset på, målen uppe och en plats för New York-bor att mötas under mästerskapet. Oavsett om du spelar din första match eller din tusende finns en plats för dig”, sade Mamdani.
Och visst, det har funnits säkerhetsvakter på plats. Men i grunden har initiativet utgått ifrån en övertygelse om att det är bra när människor möts, och, inte minst, att vi kan lita på varandra i en tid när den politiska idén är att hävda motsatsen.
En motståndshandling, om man så vill.
Men medan den amerikanska demokratiska socialisten Mamdani vill visa hur alla tjänar på att ta kollektivt ansvar, vill de svenska Socialdemokraterna snarare locka väljarna med egoism.
Det tycker åtminstone författaren Gun-Britt Sundström i en krönika i DN Kultur (24/7). Bland reklambladen som delats ut i hennes fritidshusområde hittar hon en valbroschyr från Socialdemokraterna, med rubriken Nu är det din tur:
”Efter att ha läst den vill jag bara dö.”
Inte ens ”det så kallat socialdemokratiska partiet” vill låtsas om att ”själva meningen med politik är att se sig som del i ett kollektiv och begripa hur olika samhällsgrupper kan förhålla sig till varandra”, skriver Gun-Britt Sundström:
”Den individualism som nu har blivit envåldshärskande ideologi innebär slutet för det sätt att tänka som är en förutsättning för politisk demokrati.”
Fast snarare kräver ju kollektivtanken att medborgarna faktiskt ser egen nytta i att skapa ett starkt socialt kapital – bygga de nätverk, normer och den tillit som i förlängningen skapar sammanhållning mellan människor. Som statsvetaren Robert Putnam slog fast i succéboken Bowling alone från 2000:
”En del av vinsten på en investering i socialt kapital går till de omkringstående, en del går direkt tillbaka till den som gjort investeringen.”
Men då behövs ju fler tredje platser.
På Davidshallstorg behöver personalen fortfarande ila mellan restaurang och uteservering, här är tillståndsenhetens tyglar stramare än i Lund. Men bilarna som trängde undan stadslivet är borta; nästa höst byggs torget om permanent och blir ”en mötesplats för hela staden”, enligt kommunen.
Lägg till lite nattöppna fotbollsplaner, utomhusfilmer på Lördagsplan och barer som får behålla VM-sommarens öppettider och vi är en bit på väg.
Veckans tips
Sommar i P1: Martin Kragh
”Tillvaron är skör. Den erbjuder såväl skönhet som oförutsägbarhet”, sade Rysslandskännaren i sitt sommarprat. Några veckor senare avled han i bukspottskörtelcancer, bara 45 år gammal.
Recension: Odysséen i DN
Orkar man verkligen tre timmar av Christopher Nolans senaste spektakel? Efter att ha läst antikvetaren Ida Östenbergs både roliga och kunniga recension i form av utdelade cykloper – definitivt.
Höstmusik: Charli XCX
Skulle hon klara av att gå vidare från dundersuccén Brat, skivan som inte ens Moderaterna kunde låta bli att sno estetiken från? En lyssning på Music, fashion, film och svaret blir ett rungande ja.