DN Debatt. ”AI-musiken är kanske fejk – men vi har länge varit lurade”
DN DEBATT.
AI fungerar just nu som ett slags kulturell avförtrollning och sätter fingret på något känsligt: skillnaden mellan konstnärligt uttryck och kultur som konsumtionsvara. Men hoppet är inte ute. Lika länge som människan funnits har vi skapat musik, bilder och berättelser – det kommer knappast att förändras, skriver AI- och psykologiforskaren Niclas Kaiser.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Nu kan artificiell intelligens (AI) producera texter, bilder, musik och film på nivåer där vi inte kan uppfatta om det är en människa eller AI som skapat dem. En fullt fungerande deckare kan skrivas med några rader instruktioner: ”Skriv en kriminalroman i ett vintermörkt Nordmaling på 1980-talet, i stil med Mankell.” Om resultatet inte duger skriver man en bättre prompt eller väntar på nästa uppdatering av språkmodellen.
Det gäller inte bara massproducerad underhållning. Även argumentet att AI aldrig kommer kunna skapa det som skulle uppfattas som ”riktig” film framstår som allt mer desperat. Snart går det att be om en ny Kieslowski-film riktad till publiken som älskade ”Den blå filmen”, och resultatet kommer sannolikt att upplevas som både drabbande och konstnärligt övertygande av många.
I takt med att AI blir mer kapabel handlar debatten allt mer om autenticitet. Är låten AI-genererad? Har det i Youtube-videon faktiskt hänt? Var bilden på fågeln digitalt manipulerad?
Olika plattformar och företag försöker därför nu bygga system för märkning och verifiering. Men var fanns egentligen kraven på märkning när trummisar började ersättas av trummaskiner och programmerade beats för flera decennier sedan? Eller när autotune, samplingar och digital efterbearbetning blev standard i stora delar av musikindustrin?
Skrev Shakespeare verkligen ”Hamlet”? Vilka sjöng i Milli Vanilli? Och hur många av de artister vi lyssnar på är egentligen bara en stark frontperson, medan musiken skapas av en svensk hårdrockare och resten är ett skivbolags strategi för att skapa en lukrativ illusion om artisten? Hur mycket av reality-tv är verklighet när berättelsen formas i klippningen? Och hur mycket av ”Avatar” är egentligen James Camerons verk när filmen passerat testpublik och marknadsavdelningar?
Känslan när man upptäcker att en artist på Spotify är AI-genererad är inte särskilt olik känslan när man som tonåring på 90-talet förstod att Milli Vanilli inte sjöng själva. Eller när man insåg att den melankoliska japanska punktjejen man lyssnat på i själva verket var ännu ett musikprojekt skapat av en Spotifyanställd musikkille i Farsta.
Vi har velat lura oss själva lika länge som kulturen präglats av pengar och massproduktion, och nu fungerar AI som ett slags kulturell avförtrollning. Tekniken gör det svårare att upprätthålla illusionen, och sätter sitt virtuella finger på något känsligt: skillnaden mellan konstnärligt uttryck och kultur som konsumtionsvara.
Men kultur är inte bara en industri. Långt innan kultur kunde massproduceras skapade människor musik, bilder, berättelser och ritualer. I nästan varje arkeologisk utgrävning hittar vi spår av detta: Att människan verkar ha ett djupt behov av att gestalta erfarenheter och dela dem med andra.
Du sitter vid ett piano, eller vid en laptop kopplad till ett musikprogram. Du prövar dig fram. Tiden försvinner. Plötsligt finns där musik som inte fanns tidigare. Du spelar upp den för några vänner. Någon skriver en dikt och läser den på en fest. Någon annan pensionär spelar i ett rockband och lägger upp låtar på Forgotify – platsen för Spotifylåtar som ingen någonsin lyssnar på.
Och att få vara på andra sidan i den processen – på konserten, med boken, på teatern – verkar vara lika centralt i mänskligt liv.
Men det är något annat än att konsumera massproducerat innehåll, som bara som bäst bär små spår av det konstnärliga uttrycket.
Nu är det fullt möjligt att AI ersätter människor i stora delar av den storskaliga kulturproduktionen. Musik, tv-serier, filmer och böcker kommer sannolikt i ökande grad produceras av AI, kanske nästan helt och hållet. Och ja, det är ett reellt hot mot jobben för många människor som i dag arbetar i de branscherna. Men det är sannolikt inte något som kan stoppas med märkning eller reglering.
Det betyder inte att människor kommer sluta skriva, spela musik, måla eller sätta upp teaterföreställningar. Tvärtom talar mycket för att skapandet blir kvar med samma kraft även om stora delar av kulturindustrin använder AI. Däremot tvingar tekniken oss att bli mer ärliga om vad i kultursektorn som faktiskt varit nödvändigt mänskligt hela tiden. Att få uttrycka sig konstnärligt, och att få ta del av det uttrycket.