Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | SÄKERHETSPOLITIK
Att blint lita på riskkapitalets förmåga att bygga vår säkerhet är direkt farligt. På SvD Debatt 22/7 blandar Evelina Anttila ihop egenintresse med nationell strategi. Den enda säkra vägen till verklig militärteknisk AI-suveränitet går via öppen källkod och egen nationell infrastruktur för inferens och drift, inte via felriktade miljardinvesteringar i kommersiella modeller som redan förlorat racet.
I debatten om Europas och Sveriges försvarsförmåga i det ”nya kalla kriget” görs ofta misstaget att likställa startup-sektorns vinstintressen med nationell säkerhetsnytta. Evelina Anttilas debattartikel är ett tydligt exempel på detta. Hon har rätt i att artificiell intelligens är centralt för framtidens försvar, men hennes slutsatser och historielöshet blottlägger en farlig missuppfattning om hur strategisk teknologisk förmåga faktiskt byggs.
Anttila ger sken av att Pentagon ”nu” har insett värdet av att investera i teknikbolag som en ny företeelse. Detta är en grov förenkling. Amerikanska försvars- och underrättelseapparater har via aktörer som DARPA och CIA:s riskkapitalbolag In-Q-Tel strategiskt investerat i bolag som Palantir och Recorded Future i årtionden. Det vi ser i dag är inte ett plötsligt uppvaknande, utan snarare en kapprustning där det civila riskkapitalet luktat sig till lukrativa försvarsbudgetar och klär sina säljargument i geopolitisk terminologi.
När riskkapitalet får styra säkerhetspolitiken blir det ofta väldigt fel. Ett flagrant, och för europeisk säkerhet högst oroväckande, exempel är hur aktörer som EQT, vilka bland annat förvaltar kapital avsett för europeisk AI-utveckling, plöjer in miljarder i det franska bolaget Mistral. Detta sker helt otidsenligt. Alla som följer utvecklingen nyktert vet att Mistral i praktiken redan har förlorat racet mot de amerikanska jättarna när det gäller stängda, proprietära modeller. Att med skattemedel och europeiskt kapital försöka subventionera fram en lokal, kommersiell aktör som ständigt kommer att ligga steget efter är en katastrofal felkalkylering.
Inom den militärtekniska domänen är ”AI-suveränitet” i dag den absolut viktigaste aspekten. Vi kan inte förlita oss på kommersiella ”svarta lådor”, vare sig de utvecklas i San Francisco eller Paris. Den enda säkra och långsiktigt hållbara vägen till verklig suveränitet stavas i stället öppna modeller (open source).
Sveriges och Europas försvarsstrategi bör därför inte gå ut på att gödsla riskkapitalister och tech-entreprenörer för att bygga mediokra, stängda kopior av amerikanska system. Vår uppgift är i stället att säkra infrastrukturen. Jag föreslår tre konkreta åtgärder:
- Bygg nationella datacenter för inferens: Vi bör omgående allokera resurser till att bygga storskaliga, nationellt kontrollerade datacenter. Dessa måste dimensioneras för att leverera den massiva beräkningskraft som krävs för inferens – den tunga driften och exekveringen av modellerna i skarpt läge.
- Säkra lokal exekvering i isolerade miljöer: Genom att äga den fysiska beräkningskraften kan vi internt drifta marknadens absolut bästa open source-modeller, helt isolerat från extern inblandning eller fientlig påverkan.
- Satsa på spetskompetens framför venture capital: Fokusera statliga medel på akademisk forskning och intern kompetensutveckling inom totalförsvaret framför att subventionera kommersiella riskkapitalfonder.
Det nya kalla kriget vinns inte med pr-kampanjer från svängdörrarna mellan riskkapitalbolag och försvarsdepartement. Det vinns genom gedigen, transparent teknisk infrastruktur och en vetenskapligt förankrad syn på vad som faktiskt bygger uthållig operativ förmåga.
Nicolas Espinoza
vd Cardinal och forskare i beslutsteori
fd forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), fd sakkunnig i Signalspaningskommittén, erfarenhet av AI-utveckling för Försvarsmakten och Säpo
Läs även