Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | SKOLA
I Sverige har vi en högstadieskola där samma undervisning förväntas fungera för elever med helt olika förutsättningar och intressen. Lärare möts av elevgrupper där skillnaden mellan den starkaste och svagaste eleven kan motsvara fem-sex skolår och undervisning hamnar därför ofta mitt emellan – för svår för några och för lätt för andra.
Jag är gammal nog att som elev ha erfarit en skola med nivåanpassade kurser, allmän och särskild kurs, i matematik och engelska. Jag undervisade även i allmän kurs i matematik på 1990-talet. Så, med 35 års erfarenhet i läraryrket tänker jag att det kanske vore en bra idé att återinföra idén med nivåanpassade kurser, för att minska kunskapsspannet i undervisningsgruppen och därigenom bättre anpassa undervisningen till elevernas olika förutsättningar. En allmän kurs skulle kunna ha ett lugnare tempo och mindre omfattande krav, medan en särskild skulle kunna erbjuda större utmaningar och fördjupning, precis som det var förr.
Som ung hade jag även möjlighet att välja tillval som konst, ekonomi, teknik eller ett B-språk. Även denna idé skulle vara värd att utveckla för att till exempel ge utökad tid inom praktisk-estetiska ämnen som slöjd, musik och teknik. I en tid när arbetslivet förändras blir det allt viktigare att elever får utveckla olika typer av kompetenser, inte bara teoretiska. Man skulle även kunna erbjuda allmän och särskild kurs inom NO- och SO-ämnena. Mycket av det innehåll som möter elever i högstadiets senare år är väldigt teoretiskt och svårt även för en vuxen. Alla elever behöver inte fördjupa sig i avancerade begrepp inom kemi och geografi.
Att välja när man är ung är inte lätt och därför ska man givetvis kunna förändra sina val under högstadiets gång. Dessutom måste det skapas enkla och effektiva vägar för att senare läsa in det man behöver om intressen och livsval förändras, till exempel på Komvux.
En vanlig invändning mot en nivågruppering är att det leder till social sortering. Men dagens skola präglas redan av stora skillnader mellan elever med olika bakgrund och studievana. Frågan är om det verkligen hjälper eleverna att alla förväntas följa samma kurs, trots mycket olika förutsättningar.
Dessutom, människor mår bra av att få välja. Psykologisk forskning om motivation visar att människor utvecklas bäst när utmaningen motsvarar den egna förmågan. Kvalitativa studier där elever själva beskrivit sin skolgång pekar i samma riktning; både låg- och högpresterande elever berättar att motivationen minskar när undervisningen ligger för långt ifrån deras egen nivå. Det är ju så det fungerar i vardagen, man spelar fotboll och musik med andra på samma nivå, annars blir det inte roligt för någon!
Det handlar dessutom om respekt – respekt för att elever är olika, lär sig i olika takt och befinner sig på olika platser i livet. Likvärdighet handlar inte om att alla ska göra samma sak. Likvärdighet handlar om att alla elever ska få möjlighet att lyckas, precis som man gör när man väljer till gymnasiet. Nu är det dags att låta högstadiet bygga på den insikten.
Magnus Mossberg
Högstadielärare i matematik, engelska och slöjd med 35 år i yrket