Dagens partiledare är fega och smaklösa och hon har ingen aning om vem av dem som ska få hennes röst i riksdagsvalet. Gudrun Schyman saknar mod i politiken – sånt som hon själv säger sig ha bidragit med under decennierna.
– Det har aldrig kommit fram så många människor till mig och sagt ”jag saknar dig i politiken” som nu. Och då svarar jag ”det gör jag också”.
Om man sträcker på halsen när man står i Gudrun Schymans trädgård kan man se Östersjön. ”Där borta ligger Kaliningrad” pekar fotograf Jens Christian ut mot innanhavets horisont. Samtidigt pågår ett lågintensivt krig på Gudrun Schymans gräsmatta. Jordhögar och hål i marken – det är mullvadarna som slagit till. Efter ett långt liv i politiken har hon blivit van vid strider, men detta är värre än alla duster hon haft med ideologiska motståndare.
– Det här är värre än allt. Vi har satt ut fällor, men de skiter i det. De är jätteaktiva, bygger hela system där under.
En bil dyker upp på gårdsplanen mellan de vita stenhusen och Gudrun Schyman hinner inte prata mer om mullvadar nu. Hennes partner Jacques Öhlund har kommit tillbaka med bilen som hon behöver för att åka till ett styrelsemöte för Österlens fredsfestival. Hon är initiativtagare till sammankomsten som hålls i augusti under parollen ”Fred på jorden, fred med jorden”. Förra året var Gustaf Skarsgård en av gästerna – de två diskuterade ett ”12-stegsprogram mot fossilberoende” – och nu håller de på att sätta sommarens program.
Gudrun Schyman har en fulltecknad kalender, och då har inte ens valrörelsen startat på allvar. Förutom att åka runt i landet och föreläsa sitter hon i kommunfullmäktige för Klimatinitiativ Simrishamn, det parti som hon startade efter att ha hoppat av Feministiskt initiativ, som hon var med och byggde upp efter att ha lämnat Vänsterpartiet 2004. Gudrun Schyman är inte nostalgiskt lagd.
– Nej, jag har aldrig varit partitrogen och för mig handlar det inte om organisationen. Jag behöver ingen ny familj. Partiet är ett verktyg att få någonting gjort. Och funkar inte det verktyget, då får man hitta på ett nytt.
Skulle du säga att du är bråkigt lagd?
– Nej, jag tycker jag är konstruktiv. Kreativ. I lokaltidningen skrev de en gång att jag var en hoppjerka i politiken. Då skrev jag tillbaka att ”jag tror du ska uttrycka dig som att jag har ett entreprenöriellt förhållande till politiken”. Jag ser möjligheter.
Vi möts samma dag som statsminister Ulf Kristersson håller presskonferens med Volodymyr Zelenskyj om en affär på 20 Gripenplan till det ukrainska flygvapnet. Det är ingen nyhet att Gudrun Schyman är emot vapenindustrin. Och upprustningen som i Sverige nu ska fortsätta med investeringar från 165 till 182 miljarder, enligt Försvarsmakten. För att ”öka vår uthållighet och vår slagkraft i ett allvarligt omvärldsläge” säger överbefälhavare Michael Claesson.
– Det är helt vanvettigt. Vi löser inga konflikter med vapen. Vi skapar ingen fred med vapen. Våld löser inte konflikter. Den här militariseringen där vi öser kommande generationers pengar i krigsmaskiner samtidigt som vården går på knäna och skolan inte får tillräckligt med pengar.
Men hur ska du stoppa Putin då?
– Ja, men han kommer väl att dö på ett eller annat sätt. Eller bli avsatt. Han är en människa som är ett redskap i den här idén om den stora unionen. Det finns flera politiska ledare som har sådana fantasier för sig, att de ska dominera och lägga under sig, att de har rätt att suga ut mineraler och oljor. Men våld löser inte de konflikterna utan de får man hantera genom samtal, överenskommelser och dialoger. Hela idén om att man kan bomba fram en utveckling, det funkar ju inte.
Från tvättstugan dunkar en maskin i bakgrunden, vi sitter i köket i den gamla gården utanför Simrishamn som varit hennes hem under större delen av hennes liv. Hon föddes i Täby, numera en kommun mest associerad med moderater och paret Reinfeldt, men flyttade till Skåne och bildade familj och jobbade som socionom. När hon separerade från barnens pappa och blev ensamstående flyttade hon tillbaka till Stockholm och bosatte sig i ett kollektiv.
– Det var ett gammalt ålderdomshem som var omgjort så att det var egna lägenheter men storköket var kvar, och matsalen. Så vi hjälptes åt att laga mat och passa varandras ungar. Jag fick mycket hjälp med barnen av min mamma också. Annars hade det inte gått.
1988 valdes hon in i riksdagen för Vänsterpartiet Kommunisterna. Fem år senare blev hon partiledare för Vänsterpartiet (som 1990 hade strukit den sista delen i sitt gamla namn). I ett decennium ledde hon Vänsterpartiet som i riksdagsvalet 1998 fick sitt högsta valresultat någonsin. 12 procent. Hon lämnade partiet 2004 för att bli politisk vilde. Anledningen var att de inte prioriterade de feministiska frågorna. I dag har hon ingen kontakt alls med partiet som hon ledde så framgångsrikt.
– Det beror väl på att jag lämnade som jag gjorde, att jag sa ”jag tycker ni är fega”. Det är inte alla som tycker om det.
Tycker du att politiker är lika fega i dag?
– Ja. Hela politiken är feg. Jag vill se ett politiskt ledarskap som utgår från klimatkrisen, som erkänner att det är en existentiell kris. Som politiker måste man förstå vad politiskt ledarskap betyder. Det är inte någon jävla sandlåda.
Vet du vad du ska rösta på i riksdagsvalet i höst?
– Nej. Det parti som jag skulle vilja rösta på finns inte. Jag tycker att det är ett elände att det inte finns något antimilitaristiskt parti. För att de perspektiven behövs mer än någonsin.
Hur detaljerat följer du rikspolitiken?
– Jag är ju perverst intresserad av politik men det går knappt att titta på partiledardebatterna. Det är jättemycket ord men inget innehåll. Det har aldrig kommit fram så många människor till mig och sagt ”jag saknar dig i politiken” som nu. Och då svarar jag ”det gör jag också”. Men det är ju inte mig personligen – det är någon som pratar så man förstår, någon som bryr sig. Och framför allt någon som vågar vara lite radikal.
”Högern behöver sin egen Gudrun Schyman” skrev Ebba Busch i en debattartikel om feminism i Expressen samma dag som vi träffas på Österlen. Gudrun Schyman är måttligt smickrad över att ha använts i den kristdemokratiska partiledarens utspel.
– Man kan inte vara feminist hursomhelst. Ebba Busch har ju helt missförstått feminismen. Hon tror att det är någon etikett som man kan klistra på, för att ”det är bra med kvinnor”. Det har väl inte med saken att göra? Det är ju helt åt helvete.
Under våren har det debatterats om ifall partiledarna ägnar sig åt för mycket trams, att de är med i hjärndöda tv-program samtidigt som de duckar de verkliga politiska frågorna.
– Ja, jag tycker i det här läget att det är rätt olämpligt faktiskt. Jag tycker det är smaklöst att försöka skoja bort att vi står inför stora problem.
Gudrun Schyman tänker på klimatet.
– Vi har aldrig haft en sån usel regering när det gäller de här frågorna. De vägrar fakta och kallar utredningsresultat för ”åsikter”. Det finns ingen partiledare som står upp och säger att vi lever i en accelererande klimatkris. Precis som under pandemin måste vi göra saker som inskränker vår så kallade frihet. Det handlar om att rädda liv.
Den 9 juni fyllde Gudrun Schyman 78 år men hon har ingen önskan om att slå ner på takten och börja sammanfatta sina insatser. Hon är nöjd med det liv som hon levt hittills.
– Att jag kunnat ha möjligheten att delta som medborgare och ge mig in i samhällsbygget. Det är en frihet som inte alla kvinnor har. Det har berikat mitt liv väldigt mycket.
Vad är det svåraste som du varit med om i livet?
– Att jag utvecklade en alkoholism. Det var sorgligt men samtidigt inte så konstigt. Det ligger i släkten, min pappa dog av grav alkoholism och hans pappa också. Men det var ju dumt och det påverkade mitt föräldraskap. Jag fanns inte riktigt där så som jag borde ha funnits.
Det var i september 1996 som Gudrun Schyman gick ut och berättade om sin alkoholism. Detta sedan hon uppträtt berusad i offentliga sammanhang. Hennes problem med alkohol var givetvis en privat fråga men den öppnade också ett sätt att se på, och prata om, alkoholism som en ärftlig sjukdom.
– I början när min alkoholism blev offentlig var det helt hysteriskt. På den tiden hade jag en fax i lägenheten och det bara rann papper ur den. ”Har folk inga egna liv?” var min första tanke men så började jag läsa. Och då såg jag att människorna som hörde av sig skrev om sina egna erfarenheter. Det var så mycket kärlek som strömmade ur den där faxen.
Är det svårare eller lättare med åren att vara nykter alkoholist?
– Jag tycker det är jättelätt. Vi har ju sprit här hemma, Jacques som är fransman dricker ju vin och är stor kännare dessutom. Men jag är ju otroligt tacksam över att jag är befriad ifrån alkohol. Det handlar inte om att jag måste avstå något, utan snarare att nu slipper jag det där helvetet som det innebär. Och det är en stor frihet.
Andra har också läst
- Patrick Ekwall om hatet: ”De värsta är kvinnorna”- Livet efter tv-karriären • Oväntade vänskapen i vildmarken
- Valter Nilsson: ”Behöver inte tjäna så jävla mycket”- Stjärnskottet Valter Nilsson om sonen: ”Måste säga åt folk”
- Anna Brolin avslöjar: Sände från VM utan trosor- Profilens VM-kaos • Nya kärleken • Tuffa operationen
- Jonas ”Basshunter” Altberg: Jag var inte trygg i Sverige- ”Basshunter” avslöjar efter alla år: Då hade jag nog varit död nu
- Carin Hjulström försvann från SVT – sen bytte hon liv- Carin Hjulström: ”Jag längtade efter att gå in i mörkret”
- Tomas Brolin: ”Händer inte så länge jag lever”- Tomas Brolin om besvikelsen på Sverige