Regeringens nya mineralstrategi är ett steg i rätt riktning. Både säkerhetsläget och klimatomställningen talar för fler gruvor.
Fler gruvor ska öppnas i Sverige – det var huvudbudskapet när energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) presenterade regeringens nya mineralstrategi i torsdags (DN 24/7). Hon har rätt.
Sverige är välsignat (eller förbannat kanske vissa skulle säga) med en rik berggrund. Vi är en av EU:s viktigaste gruvnationer och står för 93 procent av unionens järnproduktion. Vårt land har även fyndigheter av bland annat fosfat, grafit, kobolt och sällsynta jordartsmetaller.
Och nu gör två stora förändringar att allt fler blickar riktas mot den svenska geologin. Den ena är klimatomställningen, den andra är geopolitiken.
För i grund och botten byggs klimatomställningen av de metaller och mineraler som solceller, vindkraftverk, elbilar och energilagring med mera utgörs av. Och Kina har tagit ett järngrepp om världens försörjning av dessa resurser.
Landet raffinerar (en process där man tar bort oönskade mineraler och separerar fram de man vill ha) exempelvis mellan 74 och 85 procent av världens litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller. Och de har kontroll över hela kedjan för sällsynta jordartsmetaller, från brytning till tillverkning av produkter där metallerna ingår.
Riskerna som detta medför är inte hypotetiska. Förra året införde Kina exportrestriktioner på sju viktiga sällsynta jordartsmetaller, vilket påverkade bilproducenter.
År 2020 slutade Kina att godkänna licenser för export av syntetisk grafit till Sverige – utan motivering. Men Svenska PEN:s pris till förläggaren Gui Minhai 2019 samt den dåvarande batteritillverkaren Northvolts behov av grafit har lyfts fram som anledningar, enligt The Economist (22/6 -23).
Detta visar att vi måste minska vårt beroende av Kina. Partier till både höger och vänster borde därför kunna ställa sig bakom fler gruvor i Sverige.
De som inte håller med brukar säga att vi ska satsa på återvinning. Givetvis ska vi göra det. Men det räcker inte. Expertmyndigheten Sveriges geologiska undersökning skriver att det sannolikt kommer dröja till år 2100 ”innan återvinningen kan stå för åtminstone hälften av den mängd av sällsynta jordartsmetaller som vi räknar med att Europa och världen behöver då”.
När efterfrågan på kritiska mineraler nästan ser ut att fördubblas till 2040, enligt IEA, behöver vi alltså vara redo att bryta ny mark.
Det är därför bra att regeringen nu meddelat att man vill utreda om delar av den statliga mineralavgiften ska gå till berörda kommuner och regioner. Det är även positivt att regeringen vill inrätta en myndighet som ska se till att tillståndsprocesser går snabbare. Det behövs även mer europeisk raffineringskapacitet.
Det betyder inte att varje ansökan ska få ett ja. I vissa fall kan rennäringen eller andra miljöskäl behöva väga tyngre. Men täkter och gruvområden utgör endast 0,2 procent av Sveriges totala landareal, enligt SCB. Det finns plats för fler gruvor.