Med anledning av Madina Refois ledare ”Striden står om mittenväljarna” (21/7) har följande kommentar kommit in. Madina Refoi svarar.
Madina Refois ledarartikel tar på ett lovvärt sätt upp att vårdfrågorna är avgörande för valet, inte minst för kvinnliga väljare. Men det finns en risk när komplexa frågor som läkemedelsbrist förenklas till att ”Sverige har pressat priserna så hårt” att vi placerar oss sist i kön.
Tandvårds‑ och läkemedelsförmånsverket (TLV) visar i sin senaste prisjämförelse att Sverige har låga listpriser, särskilt på läkemedel med generisk konkurrens. Samma myndighet betonar dock uttryckligen att ”det blir därför missvisande att göra en koppling mellan en låg generell prisnivå och restsituationer i allmänhet”. När Refoi skriver som om TLV dragit slutsatsen att våra låga priser orsakar brist ger det en bild som inte stämmer med myndighetens egna formuleringar.
Bristsituationer är i praktiken resultatet av flera faktorer: tillverkningsproblem, brist på råvaror, minskad lagerhållning, logistikstörningar och marknadsrelaterade beslut, vilket Läkemedelsverket och andra aktörer återkommande pekar på. Den svaga kronkursen har dessutom haft stor betydelse för att svenska priser – uttryckta i euro – framstår som extra låga; när TLV rensar bort valutakurseffekten är prisnivån i stort sett oförändrad relativt andra länder.
Det är därför en alltför enkel slutsats att vi av egen kraft ”ställt oss sist i kön” genom prispress. Ja, låga nettopriser i kombination med svag valuta kan påverka incitamenten att prioritera Sverige, särskilt för lågmarginalpreparat, men TLV:s egen analys stödjer inte en generell kausal koppling mellan låg prisnivå och restsituationer. Om vi vill stärka patienternas tillit – behöver diskussionen om läkemedelsförsörjning bygga på den komplexitet som myndigheterna själva beskriver, snarare än på förenklade beskrivningar av orsakerna.
David Nathanson, Chefläkare, docent