Förmodligen har många av oss mött någon lustigkurre som påpekat att, ”nu vänder det, om sex månader är det jul”. Vilket förstås är sant, men som framför allt antyder vilka effekter vi kan åstadkomma genom att medvetet välja perspektiv.
För någon vecka sedan samlades vi som är ärkebiskopar, och motsvarande, i de nordiska evangelisk-lutherska kyrkorna i Reykjavik. Den kristna kyrkan är en mycket internationell rörelse, och vår egen kyrka har ett intensivt utbyte med kyrkor över hela världen.
Självklart stod världsläget i fokus, inte minst vid ett samtal med den isländska utrikesministern. Vi talade om hot, men försökte hålla fokus på fred. Vilka krafter som gynnar en utveckling i tillitens riktning?
En av samhällets utmaningar är hur vi vidmakthåller och utvecklar en fredskultur i alla relationer. Att vi väljer fredens perspektiv. Det påverkar vårt sätt att orientera oss i verkligheten, och de val vi gör utifrån detta har betydelse för samhällets gestaltning i nästa steg.
De älskade sommarpsalmerna, som ”I denna ljuva sommartid”, är exempel på detta. De har plats för livets svärta men hjälper oss att välja tacksamhetens perspektiv för att stå på stadig grund.
”Som samhälle får vi aldrig släppa fredens perspektiv.”
Vi behöver ladda våra inre med sådant. Ju mer vi satsar på försvaret – och ett starkt försvar är ju en uppenbar nödvändighet i dag – desto mer måste vi arbeta medvetet med fredens perspektiv.
Vi rustar för att ”freda” oss, mer än ”försvara” oss. Uttrycket ”att freda sig” skapar en tydlig bild av syftet med vårt försvar. Vi vill vara i fred, leva i fred, bygga förutsättningar för fred.
Som samhälle får vi aldrig släppa fredens perspektiv – vad vi än gör i beredskapssammanhang. Vi behöver alltså ett envist mentalt arbete med att befästa, bevara och bygga en samhällets fredskultur. Freda oss mot sådan påverkan som får oss att tappa den goda riktningen.
För varje steg vi tar i beredskapsnära sammanhang har vi skäl att upprepa: ”Detta gör vi för fredens skull”. Så rustar vi oss för fred.
”Just denna fredens röda tråd behövs mer än någonsin i världen.”
Berättelserna om Jesus genomsyras av fredens budskap. Änglarna sjunger om fred vid hans födelse, fredsskapandet står centrum i Bergspredikan, och när han visar sig för lärjungarna efter uppståndelsen.
Fredsbudskapet är en röd tråd genom hela hans verk. När han talar om ”Guds rike” är det ett fredsrike som beskrivs. Det är ingen tillfällighet att han själv kallas ”fredsfursten”.
Just denna fredens röda tråd behövs mer än någonsin i världen. Fredsarbete är inte något som sker vid sidan av samhällsbygget, utan mitt i det. Fred inte är naivitet utan strategi, ansvar och långsiktighet. Av den anledningen är frågan om fred och försvar inte bara en militär fråga.
Många goda krafter behöver samverka. Överbefälhavare Michael Claesson har påmint om detta när han citerar den belgiske försvarsforskaren, Cind de Bois: ”tanken med totalförsvaret är inte att militarisera samhället utan att demokratisera försvaret”.
Fred i världen må kännas avlägset, men dit måste vi sträva tillsammans, i drömmar, tankar, ord och handling. För Sverige, men också för Grönland, Ukraina och Mellanösterns många länder.
I denna krönika förekommer ordet ”fred” 30 gånger. Det är medvetet. I en hotfull värld måste vi arbeta med ”management by tjat” för att ständigt påminna oss om vad som är viktigt för vår och våra barns framtid.
Nu är det midsommar, men världens vinter kan bli än djupare – eller så är det den vi är mitt i. Ändå väntar nya midsomrar. I bön, arbete och samhällsgemenskap får vi verka för att fredens tid återvänder för alla.