Katastrofen, som markerar slutet på triasperioden, ledde till ett av de värsta massutdöenden som drabbat livet på jorden. Cirka 75 procent av alla arter utplånades.
Den utlösande faktorn var att de nordamerikanska och afrikanska kontinentalplattorna separerade och Atlanten började bildas. En serie sprickor i jordskorpan uppstod vilket utlöste enorma vulkanutbrott och ett aldrig tidigare skådat lavaflöde. Cirka 100 000 gigaton (100 000 miljarder ton) koldioxid släpptes ut i atmosfären – en ofattbar mängd.
– Temperaturen steg med uppemot fyra grader på jorden. Det blev mycket varmare än före katastrofen och väldigt mycket varmare än i dag, säger Sylvain Richoz, geolog vid Lunds universitet och medförfattare till studien, som publiceras i Nature Geoscience.
Brann i tusentals år
Resultatet blev väldiga skogsbränder. Enligt Sylvain Richoz rasade bränderna i Europa i cirka 30 000 år.
– Sannolikt brann stora delar av hela jorden, men vi vet inte med säkerhet, säger han.
När skogarna utplånades ersattes de av ormbunkar som kom att dominera växtligheten under mycket lång tid – en märklig typ av savanner som saknar motsvarighet i dagens värld. Dessa var också eldfängda vilket innebar att bränderna återkom med täta mellanrum.
– Några träd överlevde, men bara i små fickor i landskapet, säger Richoz.
En värld av ormbunkar
Ormbunkarna fortsatte att dominera även efter att bränderna bedarrat, troligen i hundratusentals år.
Studien bygger på analyser av borrkärnor från sedimentära lager i fyra länder: Storbritannien, Tyskland, Danmark och Luxemburg. Specifikt studerades förekomsten av fossilt träkol och molekyler som bildas i rök från bränder. Detta kombinerades med data från pollen och sporer som varierar i färg beroende på värme och tryck. De upptäckte då en ”mörk zon” som sammanfaller exakt i tiden med massutdöendet, ökande förekomst av träkol och ormbunkarnas utbredning. Den mörka zonen uppstod med andra ord som ett resultat av långvariga och intensiva skogsbränder.
Enligt forskarna går det att dra lärdomar av infernot för 201 miljoner år sedan. Högre temperaturer och torka leder till fler skogsbränder och vegetationsförändringar – något vi kan se i mindre skala på jorden i dag.
Fakta: Massutdöenden
Fem massutdöenden, där över 50 procent av alla djur- och växtarter dog ut, har inträffat på jorden de senaste 500 miljoner åren. Det värsta av dem inträffade i slutet av permperioden då uppemot 90 procent av jordens arter dog ut. Utdöendet i slutet av trias för 201 miljoner år sedan ledde till att en lång rad reptilgrupper utplånades, men dinosaurierna överlevde och kunde sedan dominera livet på jorden fram till slutet av kritperioden för 66 miljoner år sedan då de själva gick under i ett massutdöende.