Folkrace är en motorsport som växer bland unga. I familjen Lennartsson är den mer än en hobby – den är en livsstil. Syskonen Tilde och Melvin tävlar sida vid sida, med föräldrarnas stöd både i garaget och på banan.
– Det är som ett gift!
Folkrace är en motorsport som växer bland unga. I familjen Lennartsson är den mer än en hobby – den är en livsstil. Syskonen Tilde och Melvin tävlar sida vid sida, med föräldrarnas stöd både i garaget och på banan.
– Det är som ett gift!
Tilde Lennartsson, 17, har varit på toaletten flera gånger. Ändå känns det som att hon måste gå igen.
– Jag är så nervös att jag bara vill kräkas, säger hon.
Avgaserna ligger som ett lock över folkracebanan utanför Karlshamn i Blekinge. Sex buckliga fordon väntar på start – två av dem målade i samma teamfärger, svart och grönt.
Tilde Lennartsson i sin mormors gamla Ford, lillebror Melvin, 15, i BMW:n bredvid.
Om några minuter avgörs finalen i Hokaracets juniorklass – och på startlinjen står syskonen redo att möta varandra.
Tilde knyter händerna om ratten, Melvin stirrar rakt fram genom vindrutan. De har lovat att inte köra på varandra om de hamnar i en duell.
Luften vibrerar av vrålande motorljud när bilarna släpps i väg. I publikfållan står pappa Marcus Lennartsson med svettpärlor i pannan.
Han vet vad som krävs för att ta sig hit.
Folkrace brukar kallas för Sveriges folkligaste bilsport. När den kom på 1980-talet var tanken att skapa en enkel och billig väg in i motorsporten.
För familjen Lennartsson i skånska Tomelilla är det en livsstil som gått i arv.
Tina Lennartsson började tävla som 15-åring och träffade maken Marcus på den lokala folkracebanan. Nu är det tonårsbarnen som för traditionen vidare.
En vårkväll under säsongsupptakten ligger bensinlukten tung över Svampabanan i Tomelilla.
Det är som en scen tagen ur Disneyfilmen Bilar. Grus och damm sprutar bakom de färgglada fordonen när de kastar sig genom kurvorna.
– Mamma!
Tilde Lennartssons röst hörs över hela anläggningen. Den 17-åriga gymnasieeleven med inbakade flätor och flamsäker overall behöver få hjulen kontrollerade innan nästa heat.
Genast kommer mamma Tina springande med ett verktyg i handen.
Samtidigt har lillebror Melvin fått problem med styrningen ute på banan. När den tilltygade BMW:n inte går att få ordning på åker pappa Marcus hem till gården tre kilometer bort och hämtar en annan bil.
När träningen är över har det börjat skymma. Familjen packar ihop verktyg och reservdelar – men för Tilde är kvällen inte över. I depån krånglar hon av sig nackkrage, hjälm och overall och byter till benskydd, shorts och tröja. Sedan hoppar hon in i sin epa-Volvo och fräser iväg till fotbollsträningen.
– Jag blir lite sen, men jag är åtminstone uppvärmd, säger hon.
Så ser många av vårkvällarna ut för syskonen Lennartsson.
Melvin, ”Melle”, Lennartsson var två veckor gammal när han följde med på sin första folkracetävling. Efter år på fyrhjuling och i crosskart tog han folkracelicens i fjol. Vid sidan av folkracen går han på MFF:s fotbollsakademi i Simrishamn.
Tilde går fordons- och transportprogrammet i Sjöbo och jobbar extra på en golfrestaurang. Båda syskonen spelar fotboll flera kvällar i veckan – men under vår och försommar tillbringar de stora delar av sin fritid på Svampabanan, eller hemma i garaget.
– Mina klasskompisar frågar hur jag orkar. Ibland gör man ju inte det. Men jag hade inte velat ha det tvärtom – måndag till söndag helt utan planer, säger Tilde Lennartsson.
Familjen åker sällan på utlandssemestrar. Somrarna tillbringas på tävlingar runtom i Sverige.
Tina och Marcus tävlar ibland – men lägger nu mest tid på att barnen ska få köra.
– Ibland när man ser sig själv utifrån tänker man: Hur hinner vi? Men adrenalin i kombination med att man gör något tillsammans med familjen – det blir som ett gift, säger Tina Lennartsson.
Alla bär matchande tröjor med teamnamnet ”Mackipower” – efter pappa Marcus gamla enmansteam.
Hemma på gården står ett tjugotal folkracebilar – en del så tilltygade att de påminner om hopknycklade läskburkar. Men innanför plåten finns ett avancerat säkerhetssystem med störtburar, racingstolar och säkerhetsbälten – allt byggt för att klara hårda smällar.
Att det blir kollisioner är en del av sporten – så länge det sker schyst.
– Skaderisken är liten. Det värsta som kan hända är att man kör sönder bilen, säger Melvin.
Vad? Svensk motorsport som funnits i Sverige sedan 1981.
Hur går det till? Oftast startar sex bilar i bredd på inhägnade grus- och asfaltbanor byggda för en maxfart på 80 km/h. Deltagarna kör tre kvalheat på tre varv, med poäng efter placering. De bästa går till A-, B- och C-final.
Bilarna: Ombyggda, avregistrerade personbilar (ofta Volvo eller Saab).
Vem kan delta? Alla från det år man fyller 15 år (juniorklass).
Säkerhet: Bilarna har störtbur, tävlingsstol, fyr- eller sexpunktsbälte och rutor av plast. Föraren bär godkänd hjälm, nackkrage samt flamsäker overall, balaklava, handskar och skor.
Tävlingssäsong: Vanligen från mars/april till oktober/november.
Alternativspår: En obligatorisk extraslinga som varje förare måste köra en gång per heat. Slingan finns på de flesta banor, är oftast längre och används strategiskt för att skapa fler möjligheter till omkörningar.
Anbudssystem: Alla bilar är till salu för 11 000 kronor efter tävlingen. Köpare dras genom lotteri (400 kronor per lott). Systemet är till för att ingen ska bygga för dyra och avancerade bilar.
Foto: Anders Hansson
Intresset för folkrace växer bland unga. Fler juniorlicenser tas, något som kopplas till A-traktorkulturen och motorsportens genomslag på Tiktok och Youtube.
– Det blir en väldigt stark gemenskap. Man ses på läger och umgås i depån under tävlingarna, säger Tilde.
I år är hon med i Södra Bilsportförbundets Folkracecup. Man samlar poäng under flera deltävlingar. Föraren med högst totalpoäng vinner cupen – just nu ligger Tilde trea i sin klass.
Förhoppningen är att mormors gamla Ford håller hela säsongen. Det är oklart om hon vet att hennes gamla åk numera fungerar som folkracebil.
– Hon skulle nog inte ens känna igen den, skrattar Tilde.
Bakom tävlingshelgerna ligger hundratals timmar i garaget. Familjen har en lista över vad som ska fixas och säsongen planeras månader i förväg.
När andra umgås via skärmar, är syskonen Lennartssons tillvaro analog. Minst en kväll i veckan mekar de i garaget. De byter däck, rensar luftfilter, mekar och målar bilar.
– Jag säger inte jippi, men det måste göras, säger Tilde.
Hon beskriver sig som den försiktiga. Tänker efter, analyserar och väljer hellre ett säkert spår än att chansa.
– Jag har för mycket konsekvenstänk ibland. Det gör att jag inte alltid kör så fort som jag hade kunnat.
Melvin är motsatsen.
– Jag gillar fart och tycker om att köra snabbt.
Han har rutin från crosskarten, det hjälper även om han är ny i folkrace. För honom handlar det om snabba beslut, växelval och adrenalin.
– Rakt fram kan alla köra. Det är när man svänger som det kan köra ihop sig.
Det är mitten av maj när syskonen möts i Hokaracets 40-årsjubileum.
Hundratals åskådare med fällstolar och kaffetermosar har parkerat i grässlänterna runt de slingrande kurvorna.
I depån rör sig förare i flamsäkra overaller och nackkragar mellan buckliga rishögar hjälpligt hoplappade med silvertejp. De har teamnamn som Gullabo Rallydäck, Team ingen minns en fegis, Saabotörernas Racingteam, Mackipower.
Familjen Lennartsson har övernattat i husbilen. Efter förmiddagens heat är båda syskonen vidare till A-final. Strax före start sitter Melvin i Tildes knä och äter chips med oljiga fingrar.
Men sedan tar rivaliteten över.
– Nu skiter vi i strategin. Nu är det full fart, säger Melvin innan han sätter sig i BMW:n.
Fem minuter senare är det avgjort.
Tilde kör in som trea och behåller sin tredjeplats i cupen. Men på Melvins bil går en drivaxel sönder. Han missar därmed chansen till topplacering och går i mål som femma.
Efter målgång parkerar han, går in i husbilen och smäller igen dörren. Bara storasyster får komma in och trösta.
– Gränsen mellan succé och fiasko är hårfin, konstaterar pappa Marcus.
Som om inte det vore nog väntar ännu ett orosmoment.
Folkracets mest omtalade regel säger att alla tävlingsbilar är till salu efter loppet – en regel skapad för att hålla priserna nere.
Vem som helst kan köpa en lott och komma över en bil som någon lagt hundratals timmar på att bygga – för bara 11 000 kronor.
Tilde styr stegen mot anbudskiosken i hopp om att rädda mormors gamla Ford.
– Vi har ingen krisplan om den blir såld.
Någon kris blir det heller inte. Den här gången får båda bilarna följa med hem.
Tilde (17): Går fordons- och transportprogrammet i Sjöbo och siktar på att bli lastbilsförare och så småningom lärare. I folkrace: Kör bland annat en framhjulsdriven Ford V6 (mormors gamla bil) och gör i år en satsning på Södra Bilsportförbundets Folkracecup.
Melvin ”Melle” (15): Ska börja i nian på MFF:s fotbollsakademi i Simrishamn. I folkrace: Kör en bakhjulsdriven BMW. Har nyligen fyllt 15 och tagit sin licens, men har några års erfarenhet från crosskart.
Mamma Tina (44): Service- och eftermarknadschef på ett företag som tillverkar reservkraft. Började köra folkrace som 15-åring i en familj där alla tävlade. Är numera domare och racecontroller inom sporten.
Pappa Marcus ”Macki” (44): Reparerar hjullastare och grävmaskiner. Har ett livslångt motorintresse, är mekaniker i familjeteamet och tävlar själv ibland. Är även tränare i sonens fotbollslag.
Bor: På en gård i Tomelilla. Här står flottan på runt tjugo folkracebilar, alla målade i signaturfärgerna svart och giftgrönt.
Teamet ”Mackipower”: Familjens gemensamma tävlingsnamn. Reser runt på tävlingar i hela södra Sverige under säsong. Sommarens höjdpunkt är Semesterracet i Vimmerby, en av Sveriges största och mest klassiska folkracetävlingar.