Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Lagen om hets mot folkgrupp är tillkommen i det vällovliga syftet att skydda grupper som är särskilt utsatta för fördomar och rasism. Genom sin tillämpning och utvidgning under 2000-talet har den dock ofta blivit ett redskap för att tysta meningsmotståndare och kritiker.
Snarare än att öka tryggheten har lagens tillämpning minskat den. I flera fall har poliser ingripit mot personer som anses ha sagt eller skrivit något i strid med hetslagen – i dessa fall mot religionen islam – samtidigt som polisen inte beivrat hot och våldsamheter mot dem.
Polisutredningar och rättsfall har också skapat en allt större osäkerhet kring vad som alls får framföras i offentligheten – vad man får skämta om, göra vid demonstrationer eller skriva i sociala medier. Inte ens juristprofessorer hänger längre med i turerna. Det är i sig en inskränkning av yttrandefriheten.
Det fanns därför goda skäl att kritisera den utvidgning som regeringen gjorde 2024, då förnekandet av Förintelsen och en del andra folkmord i vissa fall också blev olagliga enligt hetslagen.
Utvidgningen är ett missfoster; otydlig och godtycklig i sin omfattning (den rymmer exempelvis inte förnekande av kommunismens massmord) och motiverad med direkt fårskalliga argument (bland annat ska lärare i stället för att lära barn vad som är sant och falskt om Förintelsen, bemöta elever som ställer alltför kritiska frågor med att det numera är mot lagen).
Regeringen insisterade på att lagen egentligen inte ändrats, bara gjorts ”tydligare”. Det var med andra ord bara plakatpolitik.
För att ytterligare förvirra saken hävdade regeringen å ena sidan i presskommunikationen att åtgärden var ett tydligt skydd för judar och tillkommen för att bekämpa antisemitism. Alltmedan lagrådsremissen från samma regering insisterade på att lagen egentligen inte ändrats, bara gjorts ”tydligare”. Det var med andra ord bara plakatpolitik.
Vilket den nu blivit på ett mer konkret sätt. Vid en Palestinademonstration nyligen beslagtog och anmälde en polisman en skylt som använde symbolik från Förintelsen för att kritisera vad som pågår i Gaza. Åklagarmyndigheten kunde omedelbart konstatera att skylten inte når upp till hetslagens krav och lade ner ärendet.
Mycket klokt har redan anförts både på denna sida och annorstädes om det osakliga och osmakliga i att göra den sortens liknelse, och vad det säger om demonstranter som använder sig av sådan symbolik.
Att däremot förlita sig på hetslagen blev ett förutsägbart fiasko. I stället för att handla om Palestinademonstranternas opåkallade Förintelseliknelser och anspelning på den antisemitiska tropen att judar nu begår samma övergrepp som de utsatts för, förflyttades fokus till den juridiska processen. Den nedlagda utredningen kan nu rentav användas som ammunition mot anklagelser om antisemitism, precis som en rättssak hade gjort de åtalade till martyrer i en yttrandefrihetsfråga. I båda fallen förlorar den sakliga debatten.
Hetslagens nya hejaklack är bara ännu ett exempel på att lagen lockar fram lusten att låta polis och rättsväsende straffa och tysta meningsmotståndare.
Förlorare är också de som försökt göra juridik av sin kritik. Särskilt tidigare kritiker mot hetslagens tillämpning som nu vill se den användas mot demonstranter de ogillar framstår som hycklare. Hetslagens nya hejaklack är bara ännu ett exempel på att lagen lockar fram lusten att låta polis och rättsväsende straffa och tysta meningsmotståndare. Så ökar man polariseringen och misstron i samhället.
Det här blev alltså helt fel.
Värnandet av yttrandefriheten bygger på viktiga principer; att respektera varje människas frihet att uttrycka vad de tycker och tänker, också när andra inte håller med. Tankens och ordets frihet kan bara försvaras genom att vi försvarar den rätten också, och särskilt, för dem vi är oeniga med.
Detta värn borde dock bygga lika mycket på insikten om att myndigheters ingrepp i denna frihet ofta är korkade och kontraproduktiva. Något som nu än en gång bevisats. I stället för att låta poliser skapa åklagarbyråkrati runt fler demonstrationsplakat är det dags att låta hetslagen ta ner skylten för gott.