DN Debatt. ”Välfärdsföretagens taktiker påminner om cigarettlobbyns”
DN DEBATT.
Friskolekoncernerna satt i system att dra kommuner till domstol så fort demokratiskt fattade beslut inte går deras väg. Taktiken är tydlig: Beslut överklagas och kommuner pressas in i kostsamma processer. Kommunpolitiker får inte skrämmas till tystnad – nu måste staten agera, skriver Emilia Bjuggren (S), finansborgarrådskandidat i Stockholms stad.
Bolagsintressen i välfärden är inte i första hand intresserade av att bidra med utbildning, vård och omsorg. Intresset handlar i stället om att bygga bolagens värde och att expandera på en marknad. Därför har en överväldigande majoritet av svenska folket länge ansett att det behövs ett stopp för vinst som drivkraft i svensk välfärd.
För att få bukt med alla de avigsidor som privatiseringarna har skapat krävs en lång rad av reformer. Men ingen ska tro att välfärdskoncernerna kommer att sitta stilla i båten. Efter fyra år som skolborgarråd i Stockholm stad har jag fått uppleva detta personligen.
Under krisen 2022–2023 ökade skolornas kostnader snabbt, särskilt för de kommunala skolorna på grund av våra mer förmånliga pensionsavtal. För att hindra att lärare sades upp valde vi att göra vad vi kunde inom lagstiftningens gränser för att stödja våra kommunala skolor. Bland annat minskade vi överkompensationen till friskolorna. Det innebar alltså att de inte längre skulle ersättas för sådant de inte hade kostnader för, till exempel tomställda lokaler och hyra för idrottslokaler utanför skoltid.
Inget av detta gick skolkoncernerna förbi som har stämt både Stockholm och andra kommuner. Våren 2025 kom domen från förvaltningsrätten. Stockholms stad fick rätt mot bland annat Academedia. Samtidigt är det tydligt hur domstolsprocesser och hotet om dem sätts i system av välfärdsbolagen. Skolpengen i Stockholm överklagades sju gånger på tre år. Under mandatperioden har Stockholm dessutom städat upp bland privata hemtjänstbolag och har även där dragits in i, och vunnit, flera rättsprocesser.
Taktiken känns igen. Vi vet från Världshälsoorganisationen WHO:s studier av cigarettindustrin att reaktionerna på demokratiska beslut eller oberoende granskning ofta ser ut så här: rättsprocesser, egna vinklade siffror, påverkan på medier och allmänhet samt lobbying mot politiker. I sista hand görs försök att ogiltigförklara lagstiftning eller helt enkelt runda den.
När vi socialdemokrater har kartlagt rättsprocesser och ersättningskrav mot Stockholm kan vi räkna till ett tjugotal rättsprocesser under tre års tid till ett värde av nästan en halv miljard. Det finns också en uppsjö av exempel från resten av landet:
● Academedia har överklagat skolpengen i ett flertal kommuner. I exempelvis Helsingborg fick koncernen inte rätt till mer skolpeng efter att bland annat ha haft synpunkter på de kommunala skolornas abonnemang på Nationalencyklopedin.
● Förskolekoncernen Norlandia har överklagat att Göteborgs stad försökte hindra koncernen från att öppna förskolor efter att det kommit fram att det fanns anmärkningar. Staden fick rätt.
● Omsorgsbolaget Abonos omsorg AB har tagit både Stockholm stad och Gävle kommun till domstol när avtal har hävts efter omfattande kvalitetsbrister. Stockholms stad fick rätt mot bolaget, medan Gävle kommun ännu inte har fått sitt domslut. Under tiden har Inspektionen för vård och omsorg dragit in tillståndet för bolaget.
● Flera privata omsorgsbolag har överklagat att Uppsala kommun har gjort en upphandling av äldreomsorg enbart riktad till idéburna aktörer. Kommunen fick rätt.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att agerandet handlar om att skrämma kommunpolitiker och tjänstemän när de hotar bolagens vinster. Det är riskabelt för kommuner att gå in i rättsprocesser. I värsta fall förlorar vi och tvingas använda välfärdsbudgeten för att betala kostnaden. Ju mer kommunerna städar upp bland välfärdsbolagen, desto större blir risken. De stora välfärdskoncernernas växande makt hotar på så sätt den lokala demokratin.
Problemen ser heller inte ut att minska. Region Stockholms sjukvårdsdirektör har varnat för att regeringens nya lag om tjänstemannaansvar kan komma att missbrukas av bolag för att skrämma tjänstemän från att agera mot oegentligheter. Tecken finns också på att skolkoncernerna förbereder sig på att slussa pengar från skolor till så kallade ”stödfunktioner” – måltider, lokalvård och fastigheter placeras i olika bolag som säljer tjänster till skolorna – för att på så sätt fortsätta kunna generera vinst till moderbolagen.
Det är uppenbart att villkoren i svensk välfärd behöver totalrenoveras för att säkra en verkligt likvärdig välfärd med utgångspunkt i behov snarare än vinstmöjligheter. Vinstfrågan är en del i det, men det kommer att krävas ett helhetsgrepp. För mig är det tydligt att det kräver två saker av staten:
1.En avmarknadiseringskommission efter norsk modell. Den norska avkommersialiseringsutredningen visade hur vinstdrivande bolag kunde fasas ut ur norsk välfärd. I det bör också ingå att strama upp reglerna för svängdörrar mellan politiken och välfärdsföretag och att förbereda för den juridiska moteld som välfärdskoncernerna kommer att rikta mot det offentliga, inklusive kommunpolitiker.
2.En juridisk stödfond för kommuner som stäms av stora välfärdsbolag. Detta så att alla kommuner, också de mindre, ska våga ta kampen mot stora välfärdskoncerner som försöker runda regler eller missbruka våra välfärdssystem. Demokratiskt beslutsfattande ska inte falla på brist på ekonomiska resurser.
Svenska väljare ska vara trygga i att deras kommunpolitiker kan säga nej till stora välfärdskoncerner utan att riskera stora skadeståndskrav. För det krävs en regering som tar problemen på allvar.