Det här är byråkratins motorsåg, vrålade Elon Musk framför publiken på den amerikanska högerns konferens CPAC i februari i fjol. Han var då i färd med att sjösätta sitt effektiviseringsorgan Doge, på uppdrag av president Donald Trump. Syftet var att skära ner på kostnaderna i statsapparaten, med inspiration från den argentinska presidenten Javier Milei som också levererade en faktisk motorsåg till Musk på scen.
Doge sparkade myndighetsanställda och slopade mångfaldsprogrammet DEI – och stängde ner biståndsmyndigheten USAID, vilket enligt nya bedömningar kan ha lett till att 700 000 människor runt om i världen har dött. Ett minst sagt svindlande högt pris för lite minskad byråkrati.
När hysterin kring Doge var som störst i USA väcktes frågan om Sverige borde införa något liknande, eller åtminstone öka fokuset på effektivitet inom byråkratin.
I sommar har Moderaterna föreslagit att en ”slöserikommission” ska tillsättas, den kristdemokratiska civilministern Erik Slottner har ondgjort sig i Expressen över att arbetet med att lägga ner myndigheter gått trögare än vad han hade väntat sig, och Sverigedemokraterna vill ha en särskild effektiviseringsminister.
I SD:s fall är ambitionen att rensa upp bland vad partiet anser är ”sossiga” tjänstemän som bara står i vägen för sverigedemokratisk politik – ett steg mot det långsiktiga målet, som är ministerstyre.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) uppfattade Doge som ett jippo, medan en slöserikommission skulle vara mer seriös:
”Vi ska kunna berätta exakt vad vi gör och vad man får. Och vi ska inte ägna oss åt saker som inte bidrar till att Sverige fungerar på ett bra sätt”, sade hon till Expressen (26/5).
Exempel på utgiftsposter som skulle kunna skäras ner på är statligt anställda kommunikatörer, maten i fängelserna och a-kassan, tycker Svantesson. Totalt handlar det om 70 miljarder kronor i besparingar.
Det låter ju som ett trevligt tillskott. Och civilminister Slottners jakt på onödiga myndigheter är inte för inte; det finns helt säkert ett gäng sådana som hade kunnat läggas ner eller slås ihop med varandra, utan större nackdelar för samhället.
Men så uppstår ju också frågan: Vad räknas som ”slöseri”?
37 miljarder för sänkt matmoms, 7 miljarder för att halvera priset på busskorten, eller för den delen de kraftigt sänkta skatterna på bensin och diesel? Det är i varje fall pengar som många anser hade kunnat spenderas betydligt mer effektivt.
Sverige behöver inte någon motorsågsminister. Att på ett ansvarsfullt sätt slimma ner statsapparaten vore däremot bra. Fast då måste ju också politikerna föregå med gott exempel och inte sprätta iväg miljard efter miljard på uppenbart valfläsk.