Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
”Över sin egen kropp och sitt eget sinne är individen suverän.”
Så skrev John Stuart Mill 1859. Han lade grunden för den moderna liberalismen. Men frågan är om han ens skulle bli medlem i Liberalerna i dag? Antagligen inte.
Partiet som en gång gav den svenska borgerligheten dess liberala nerv genom folkbildning, demokrati och yttrandefrihet, har tappat kontakten med sitt idéarv. I stället har Liberalerna drivit flera förslag som utökar statens inflytande över människors liv, från att kriminalisera strypsex till att fasa ut vinstdrivande friskolor. Samtidigt har relationen till Sverigedemokraterna överskuggat all sakpolitik. Det som etsat sig fast i väljarnas minne är den ökända kramen med Jimmie Åkesson.
Liberalerna mäts nu till 1,8 procent – partiets lägsta siffra någonsin. Men de svaga opinionssiffrorna är inte enbart självförvållade. Liberalismen har motvind. När väljarna oroar sig för skottdåd, plånboken och geopolitik vinner man inga val på att tala varmt om den autonoma individen. Frihet är en svårare valfråga än trygghet.
Samtidigt är det svårt att säga vilken idé Liberalerna driver som inget annat parti redan erbjuder i en mer trovärdig förpackning. Men vill partiet bli relevant och återupptäcka liberalismen behöver det inte leta länge. Svaret växer bokstavligen som ogräs.
Cannabis. Ja, ni läste rätt. Liberalerna borde göra legalisering av cannabis till sin paradgren. Inte för att Sverige står och faller med cannabis, utan för att den frihetliga traditionen här levererar en tydlig slutsats: staten ska vara återhållsam med att kriminalisera vuxna människors val när skadan främst drabbar dem själva.
Frihet är en svårare valfråga än trygghet.
Partiet har rymt både en socialliberal och en mer frihetlig tradition. För en socialliberal borde det vara svårt att försvara en ordning där missbruk möts med straff och narkotikamarknaden lämnas åt de kriminella. Kanske är det dags att låta det frihetliga idéarvet visa vägen när partiet nu letar efter sin själ.
Förslaget skulle förstås reta upp många. Men för ett parti vars största problem är irrelevans är kontroverser en tillgång snarare än en belastning.
Skulle väljarna ändå skicka Liberalerna ut ur riksdagen kan de åtminstone trösta sig med att de åter blev ett liberalt parti i ordets egentliga bemärkelse. Och om Mill hade läst valmanifestet kanske han, för första gången på länge, hade känt igen sitt parti – om än med en planta på omslaget.