Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det fanns aldrig några garantier för att bryggerier skulle bli det vanligaste nya företaget i Sverige på tiotalet. Eller för att svenskarna samtidigt skulle dricka mindre och bättre, bland annat genom att villigt betala betydligt mer för hantverksöl än för aldrig så högbeskattad ljus lager.
Få trodde för övrigt att de ledande vaccinerna under pandemin skulle tas fram av outsiders och förlorare. Ett företag som Moderna hade dittills bara lockat kapital på snack om ny mRNA-teknik men inte framställt någon säljbar produkt. Och tyska Biontechs grundarpar, Uğur Şahin och Özlem Türeci, var egentligen besjälade av att bota cancer. Det var likaså otippat att Sydkorea snabbt skulle förse världen med testutrustning för covid, de hade inte sådan tillverkning före pandemin.
Ändå är det den typen av överraskningar som präglar fria samhällen, och som tenderar att följa på politiska liberaliseringar. Att de aldrig hade kunnat planeras eller förutses ligger i sakens natur. Så fungerar friheten. Om staten skyddar individens grundläggande rättigheter kan människor i stor utsträckning välja vad de vill göra, och då tenderar några att åstadkomma fantastiska saker – bland annat för att de kan bli väldigt rika.
Vinstmotivet och andra marknadsekonomiska drivkrafter är viktiga för att få oss att göra saker för andra. Betänk att människorna bakom exceptionella entreprenörsgärningar ofta är ”besvärliga”, för att använda skriftställaren Anders Johnsons beskrivning.
Men det handlar inte bara om affärer och inte bara om ekonomisk frihet. Hur många andra problematiska karaktärer har inte skapat fantastisk konst? Och hur många andra har inte i en mer tolerant kultur- och musikvärld kunnat leva och älska efter normer som majoritetssamhället fördömt? Även i detta är friheten en omistlig komponent.
Överraskningarna kommer också med detta skydd. I ”Där man bränner böcker” (Albert Bonniers Förlag) beskriver denna tidnings kulturredaktör Ida Ölmedal att protesterna mot Rasmus Paludans koranbränningar ebbade ut efter att palestinademonstrationerna tagit fart och flera inblandade märkte att demonstrationsrätten gällde också dem.
När lagar och polis skyddar också avvikare, erkänns de en grundläggande värdighet som människor.
Inte heller en sådan effekt kan planeras. Men när lagar och polis skyddar också avvikare, erkänns de en grundläggande värdighet som människor. Just att både Paludans och palestinademonstranternas budskap och valda metoder med rätta upprör och provocerar de flesta, visar att denna rätt och värdighet verkligen gäller alla.
Sedan är vi andra fria att kritisera eller ignorera dem, och polisen bör förstås beivra avarter som hot och våld. Men också när vi inte håller med någon, värnar vi genom yttrandefriheten människan bakom budskapet.
Ändå har intellektuella, inte minst på senare år, tyckt om att utmåla liberalismen och dess friheter som tomma på innehåll. Det är att fundamentalt missförstå både människan och samhället.
De som kritiserar liberalismen för tomhet har vanligen en färdig mall för hur alla borde leva och inbillar sig att de själva eller åtminstone deras tänkta överhet sitter på alla svaren och bara behöver styra oss dit.
Liberalismens kritiker resonerar som om livet inte bestod av nyfikenhet, upptäckande och risk.
Liberalismens kritiker resonerar med andra ord som om livet inte bestod av nyfikenhet, upptäckande och risk. Eller av de ständiga egna ansträngningar som krävs för att hålla liv i något bestående, inte minst kärlek och vänskap. Våra liv är pågående processer, där vi konstant blandar högt och lågt, lång och kort sikt. Det blir aldrig färdigt och aldrig perfekt, att försöka kräva något sådant av oss blir ofelbart tyranniskt. Särskilt som vi har betydligt mer att lära av andra, än råd att ge om hur de ska leva sina liv.
Den politiska uppgiften är en annan. Att skydda vars och ens frihet i den process som är vårt liv. Vi behöver på eget ansvar tillåts ta risker och misslyckas, söka det rätta eller ha helt fel, jobba på eller koppla av. I detta skydd finns som redan nämnt en respekt för mänsklig värdighet.
Det är också genom frihet under ansvar vi växer som människor. Dygder växer ur goda vanor och strävan till självförbättring, liksom genom allt vi lär oss av andra genom samvaro, samverkan och inspiration. Som redan 1800-talsliberalen John Stuart Mill påminde om, förvärvas dygder stegvis och imperfekt genom att praktiseras, precis som muskler stärks av övning. Under överhetens kommandon att göra det rätta förtvinar tvärtom det egna omdömet och den inre drivkraften.
Därtill kommer förstås nyttoargumentet att det är genom sådana försök som vi också lär oss och blir bättre. Därför tenderar människor i samhällen med ekonomisk och personlig frihet att vara rika, lyckliga och villiga att ställa upp för andra.
Att fria samhällen skulle vara nihilistiska är därför en grotesk lögn. Den har fabricerats av intellektuella som inbillar sig att samhällen styrs uppifrån och ner. Tomheten de talar om uttrycker bara deras eget bristande intresse för vad människor faktiskt gör av sina liv. I själva verket är fria samhällen också goda samhällen, så fulla av positiva överraskningar att vi tar dem nästan för givna.