Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | FÖRFÖLJELSE
Nu börjar den årliga eritreanska propagandafestivalen på Järvafältet i Stockholm. Men festivalen är bara en symbol för ett betydligt större problem: Den eritreanska diktaturens förtryck av människor som lever i Sverige.
Jag har under våren haft kontakt med flera eritreaner som berättat att de blivit hotade, misshandlade och förtalade av andra eritreaner med kopplingar till regimen. De beskriver en tillvaro där rädslan aldrig släpper och där hoten ökar när de öppet kritiserar diktaturen. Alla upplever dessutom att polisen inte tar deras anmälningar på tillräckligt stort allvar.
Det är just detta som är transnationellt förtryck. Att en auktoritär stat inte nöjer sig med att kontrollera människor inom sina egna gränser, utan övervakar och hotar människor även i demokratier som Sverige. Detta sker med hjälp av ambassaden, föreningar, kyrkor och lojala anhängare.
Minst lika oroande är den eritreanska regimens arbete med att påverka unga människor som är födda eller uppvuxna i Sverige. Genom ungdomsorganisationen YPFDJ, festivaler och andra aktiviteter erbjuds en gemenskap som bygger på lojalitet med regimen och dess världsbild.
När en diktatur hotar invånare i Sverige och försöker forma nästa generations politiska värderingar är det inte en intern fråga för diasporan. Det är ett angrepp på människors grundläggande friheter i Sverige.
För tjugo år sedan byggde Sverige steg för steg upp kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Nu behöver vi göra samma sak när det gäller transnationellt förtryck. Vi behöver en nationell strategi.
Polisen och Säpo måste bli bättre på att identifiera mönster och använda den lagstiftning vi har. När flera människor ur samma diaspora berättar om hot, misshandel och trakasserier med möjliga kopplingar till en främmande stat måste informationen sammanställas och analyseras. De utsatta måste få stöd och veta vart de kan vända sig. De som hotar, förtalar och misshandlar å en diktaturs vägnar måste dömas, och om möjligt utvisas.
Kommuner och statliga myndigheter behöver förbättra kontrollen av bidrag till civilsamhället. Svenska skattepengar ska aldrig bidra till verksamhet som används av en diktatur för propaganda, kontroll eller indoktrinering. Här är regeringens nya demokratikriterier ett viktigt verktyg.
Sverige behöver också bli bättre på att skydda barn och unga från antidemokratisk påverkan. Barn som växer upp i Sverige ska få lära sig att tänka fritt och kritiskt. De ska veta att man får kritisera makten. Att politiska motståndare inte är fiender. Att ingen stat, organisation eller familj har rätt att bestämma vilka politiska åsikter en människa ska ha.
Människor som flytt från en diktatur ska inte behöva fortsätta leva i dess skugga. Ett svenskt uppehållstillstånd måste innebära mer än rätten att bo här. Det måste också innebära rätten att leva fritt – utan rädsla för den regim man en gång flydde ifrån.
Åsa Nilsson Söderström (L)
ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och kandidat till riksdagen