Pinocchio: Unstrung
Regi Rhys Frake-Waterfield, med Cameron Bell, Jude-Evan Lloyd, Richard Brake, Robert Englund.
FILMRECENSION. Trenden att göra massmördare av gamla älskade barnboksfigurer fortsätter med Pinocchio.
Grisigt blir det när dockan löper amok.
SKRÄCK. I England har två brittiska filmskapare börjat skapa vad de kallar för Twisted Childhood Universe, även känd som ”Poohniverse”. Filmer med välkända barnboksfigurer vars upphovsrätt löpt ut och som det därmed är tillåtet att göra vad man vill med – som att göra dem till massmördare.
Drog in pengar
Först ut var ”Winnie-the-Pooh: Blood and honey” (2023) – en låg-lågbudgetskräckis som inte gjorde någon glad – men pengar drog den in. Sedan dess har Peter Pan och Bambi orsakat blodbad och nu är det alltså dags för Pinocchio – trädockan som får liv och vill bli en riktig pojke.
Richard Brake spelar Geppetto, som här är mer galen vetenskapsman än leksaksmakare. Geppettos sonson James (Cameron Bell) är ledsen så morfar skapar Pinocchio åt honom som sällskap – men trädockan saknar en rimlig moralkompass och snart börjar blodet att spruta.
Rösten till den psykopatiske syrsan görs av Robert ”Freddy Krueger” Englund.
Överraskande dugligt
Självklart är titeln en kommersiell gimmick, men som brutal och billig underhållning är det överraskande dugligt – ifall förväntningarna är på rätt nivå. Det här är lika dumt som ultravåldsamt. Morbida bröderna Grimm hade satt kaffet i halsen av denna engelska splatterfest. Pinocchio river av någons ansikte och slår in tänderna med en hammare på en annan.
Make-up-effekterna är extrema och humorn becksvart. Man skrattfrustar åt våldet nästan lika ofta som man skakar på huvudet åt filmen i sig.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.