Det finns i dag få signaler som pekar på att konflikten mellan USA och Iran kommer att avta. I amerikanska medier pekar uppgifter snarare på det motsatta – landets president Donald Trump tycks vara villig att höja de militära insatserna. Nyligen pekade han ut ett mål i Iran officiellt, det så kallade ”Pick Axe Mountain”, eller berget Kuh-e Kolang nära Natanz, där Iran sägs ha ett slags underjordisk förvaringsplats.
På onsdagseftermiddagen svensk tid hotade Trump med att spränga broar eller kraftverk i Iran.
I konfliktens centrum finns i dag Hormuzsundet, där en stor del av världens råolja transporteras. Både Iran och USA vill kontrollera sundet.
Men ännu en front riskerar att öppna sig. Samtidigt som sjötrafiken i Hormuzsundet minskar kraftigt så kan ännu ett sund stängas. Tidigare i veckan uttalade sig Irans allierade, huthirebellerna i Jemen, om det smala Bab al-Mandab-sundet utanför landet.
Rebellerna hotade rederier via ett mejl i måndags, bolagens oljetankers riskerar att bli attackerade om de använder hamnar i Saudiarabien. Internationella medier rapporterar om oljefartyg som redan vänt om tvärt efter hotet. Fartygen hade lastat saudisk råolja som skulle till Indien och Kina, men vände om och satte kurs norrut mot Suez-kanalen.
– Det är vad som är riskabelt nu. Om man räknar allt som allt innebär det ett par, tre procent till av världens oljeutbud som hamnar i risk eller kan påverkas, säger Christian Kopfer, råvaruanalytiker på Arctic Securities.
Saudisk olja hittar en annan väg
Saudiarabien transporterar idag olja via en ledning som går tvärs igenom landet, från Persiska viken till Röda havet. Därifrån finns två sjötransportleder, norrut mot Suezkanalen och söderut via Bab al-Mandab och Jemen.
– Saudiarabien lyckas omdirigera ungefär sju miljoner fat per dag genom sin oljeledning. Så det är en väldigt stor del av landets totala produktion på 9 eller 10 miljoner fat, de slipper väldigt mycket av problemen i Hormuzsundet, säger Kopfer.
Om sundet mellan Jemen och Eritrea blockeras blir det ännu ett hårt slag mot den internationella oljehandeln.
– Saudiarabien använder en del av den oljan själva, och sen exporterar de en hel del. Av det som de exporterar går hälften norrut och hälften söderut. Norrut kommer till den europeiska marknaden, säger Christian Kopfer.
Även om huthirebellerna i veckan hotat alla måltavlor ”som är inom räckvidd” för dem, så tycks farleden norrut vara mer säker i dagsläget. När konflikten mellan USA och Iran blossade upp i våras pekade analyserna på en större effekt på världshandeln, men så har det inte riktigt blivit. Europa och Norden har lyckats hitta alternativa inköpsportar från bland annat Kanada.
– Vi får tag på volymerna men vi får betala ett högre pris för produkterna, säger Kopfer.
– Högre pris på råvaran leder till högre pris på drivmedel och högre priser på annat som är indirekt eller direkt påverkat av råolja.
Tre faktorer bakom Kinas framgång
Även Kina har varit högst aktiva vad gäller att bunkra olja, säger Christian Kopfer. Han pekar på tre faktorer som pekar på Kinas framgång i frågan om olja mitt i krisen: man importerar mer olja från Ryssland, man har byggt upp stora lager olja när priserna varit som lägst och man har ställt om sin industri.
– Det är en kombination av de här tre faktorerna som gjort att Kina har klarat av att hantera den här bristsituationen på olja.
Även Europa och Sverige har kunnat konsumera olja nästan som vanligt. Men till ett högre pris, säger Kopfer. En blockad av Bab al-Mandab-sundet utanför Jemen skulle öka priset ännu några steg.
Hur en eventuell blockad slår mot världshandeln, och om Iran lyckas sätta ännu högre press på USA via sina allierade, är oklart. Men förmågan att attackera fartyg finns. Redan 2023 började huthirebellerna att attackera fartyg i Röda havet, som svar på Israels attacker mot terrororganisationen Hamas. Och så sent som i juli 2025 attackerades det grekiskägda fartyget Eternity C utanför Jemens kust med drönare, robotar och gevärseld.
EU pekade vid tiden ut huthirebellerna som ansvariga.
Igår fanns 93 oljetankers i Röda havet, rapporterar New York Times, en stor ökning från tiden innan USA anföll Iran då det var omkring 50 fartyg i rörelse. En signal om att trafiken förflyttas, men som nu står under nya hot.
– Det är uppenbart att man måste tillbaka till diplomatiska samtal och sluta kriga. Det är ju liksom en no-brainer, säger Christian Kopfer.