Jag anklagas i en replik för att undergräva människors tilltro till demokratin, men härigenom tillskriver man mig en alltför stor betydelse. För att undergräva ett sådant förtroende krävs det något helt annat, nämligen att en politisk apparat mer och mer urholkar demokratins handlingsutrymme. Det behövs alltså verkligt odemokratiska förhållanden för att skapa en misstro mot ”demokratin”.
Men det är ändå anmärkningsvärt att så många fortfarande sätter sitt hopp till denna teater. Kanske är det obehagligt att överge det lilla inflytande som människor fortfarande tror sig ha.
Vad borde krävas för att en medborgare ska se sig ha anledning att rösta? Jo, att valet har ett bestämmande inflytande över de väsentliga dimensionerna i samhället som är avgörande för människors liv. Det måste till exempel vara möjligt att rösta om de grundläggande principerna för resursfördelningen i samhället, och om detta föreligger uppmanar jag alla att rösta med stor entusiasm! Men om det inte är fallet uppmanar jag alla demokratiförsvarare med ryggrad att i stället utöva den kritik som behövs akut.
Det författaren av repliken föreslår är att jag ska göra mig till ett direkt redskap för statliga och kapitalgynnande kampanjer
Den relativa självständigheten som universitet erbjuder gör det möjligt att söka andra vägar än att bedriva ideologiproduktion om en falsk demokrati. Men det författaren av repliken föreslår är att jag ska göra mig till ett direkt redskap för statliga och kapitalgynnande kampanjer. Jag väljer hellre att använda min position till att försöka synliggöra strukturella samhällsproblem.
Det möjliga majoritetsförtrycket som repliken nämner är visserligen en risk, men kapitalets mäktiga minoritet behöver inte värnas. Repliken använder sig samtidigt av det politiska systemets kraft och överläge mot en enskild kritisk röst. Det vittnar om politisk feghet. Ett sådant beteende tenderar att gömma sig bakom en anonymitet eftersom det enbart försvarar det politiska systemet i sin helhet och saknar en egen självständig position. Sådana personer behöver inte nämnas vid namn. Precis som med poliser skulle det räcka med ett nummer, förslagsvis på slipsen.
Anders Bartonek, docent i filosofi vid Södertörns högskola