Vid Jaegerdorffsplatsen i Majorna har Göteborgs stad uppfört en särskild samlingsplats för personer i aktivt missbruk – komplett med pergola och undantag från alkoholförbudet. Det är svårt att se det som något annat än ett tecken på hur långt politiken har glidit från vanligt sunt förnuft.
Socialnämnden säger att syftet är att skapa trygghet och minska problemen kring spårvagnshållplatsen. Men blir öppen berusning mindre störande bara för att den flyttas några meter bort? Blir missbruk mindre destruktivt för att kommunen anvisar en särskild plats för det?
Det som presenteras som en trygghetsskapande åtgärd är i själva verket ett erkännande av misslyckande. När myndigheter inte längre tror att de kan upprätthålla ordning börjar de i stället anpassa samhället efter problemen. Man löser inte missbruket – man organiserar det.
Under årtionden har svenska politiker talat om ansvar, arbete och gemensamma regler. Ändå skickar Göteborg nu motsatt signal: att destruktiva beteenden ska mötas med särskilda undantag. Vilket budskap sänder det till alla de människor som varje dag går till jobbet, betalar skatt och följer lagarna?
Offentliga platser ska vara till för allmänheten. Barnfamiljer ska kunna röra sig där utan att mötas av berusning och otrygghet. Pendlare ska kunna använda kollektivtrafiken utan att passera kommunalt organiserade tillhåll för missbruk.
Självklart ska människor med beroendeproblematik erbjudas hjälp, vård och rehabilitering. Men hjälp är inte detsamma som att anpassa stadsmiljön efter missbruket. Medkänsla får aldrig förväxlas med kapitulation.
Göteborg behöver färre symbolprojekt och mer ordning. Färre undantag och tydligare krav. Färre pergolor för missbruk – och fler insatser som faktiskt hjälper människor tillbaka till ett fungerande liv. När gav Göteborg upp kampen för ordning och trygghet?
Det är hög tid att riva upp beslutet och ge stadsrummet tillbaka till medborgarna.
Skattebetalande Majornabo