Hon har sina rötter i Värmland och i folkmusiken. Hon bor i Skåne sedan 22 år och hon valde sin egen röst som instrument när hon spelade upp inför Zornmärkesjuryn som utser Sveriges riksspelmän.
Birgitta fick sin första lektion i kulning mitt under stormen Gudrun som rasade utanför fönstret. Sedan dess har hon fortsatt att utbilda sig i denna teknik och numera lär hon ut till andra som vill upptäcka kraften i den egna rösten.
– Många tycker det är skönt och befriande att låta högt och att få ta plats i det stora rummet som naturen är. Mycket handlar om att interagera med naturen och att våga prova, berättar Birgitta som är bosatt i Landskrona med sin familj.
Här blommar stockrosorna i all sin prakt i högsommarsolen. Birgitta visar vägen till ett grönområde för att ge ett smakprov på hur kulning kan låta. Det är som att tiden står still medan hon gör lockropet som ljuder ut över landskapet. Det är mäktigt och det är berörande att lyssna på det kraftfulla och vackra ljudet som hennes röst och kropp frambringar.
Kulning är en tradition som skapades av kvinnor eftersom det mestadels var kvinnorna som arbetade med korna.
– I Värmland finns mycket av fäbodkulturen kvar. Där kallar vi fäbodarna för sätrar. Förr använde man ropen som kommunikationsmedel för att ropa hem djuren som löpte fritt i skogen där de hade betat hela dagen.
Birgitta Storm har nyligen framfört några av dessa lockrop inför Zornmärkesjuryn och därmed tilldelats Zornmärket i silver och titeln riksspelman. Vägen dit har gått via ett liv fyllt med musik. Uppväxten i en folkmusikerfamilj väckte intresset.
– Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Alla i familjen har spelat något. Min pappa och min ena storasyster är också riksspelmän, berättar Birgitta som brukar delta i spelmansstämmor i Värmland.
Det var konstnären Anders Zorn som instiftade Zornmärket och även utformade själva märket som används än i dag.
– När han hade varit utomlands och kom hem till Sverige, så sägs det att han märkte att skogen hade tystnat och att han ville hjälpa till att bevara vallmusiken, berättar Birgitta.
Lockropen som används kunde vara improviserade, men de kunde också vara skapade för att användas som kommunikation mellan sätrarna. Ett lockrop kunde betyda ”har du sett min ko?”.
Birgitta Storm har spelat mycket fiol, men att hon föll för kulning, har sin egen berättelse.
– Min mamma och flera av mina föräldrars vänner höll på med detta. Jag hörde dem ropa och tyckte det var häftigt att som barn uppleva styrkan i ropen. Jag blev väldigt imponerad av det. Jag försökte härma ljudet men det var svårt att veta om man gjorde rätt.
Att Birgitta var på rätt väg fick hon bekräftat några år senare när hon hade flyttat till Skåne.
– Det var mitt under stormen Gudrun. Det knackade på dörren och där står Lotta Folkesson som hade undervisat min syster. Hon var ute och körde bil i trakterna och bad att få komma in för att ta skydd från stormen. Då började vi prata om kulning och då fick jag min första lektion och bekräftelse på att det jag hade gjort var rätt teknik.
I dag använder Birgitta kulning i kören Divertimento i Landskrona där hon är engagerad.
– Det passar bra i konsertsammanhang och är ett sätt att introducera Vasaloppet till exempel. Det kan användas som ett pampigt intro. I sommar ska jag kula på ett bröllop i Värmland.
Birgitta känner att det är viktigt att bevara traditionen.
– Det finns fortfarande fäbodar och sätrar som används. De är inte så många men de finns. Fäbodkulturen har utsetts till ett Immateriellt kulturarv av Unesco och det visar ju att den här traditionen är unik.
Kulning
Termen kulning som härrör från Dalarna, har under de senaste decennierna blivit den mest kända beteckningen på vallmusikens lockrop.
Lockrop är i första hand funktionell musik och har använts dels för att locka på kor, får och getter vid vallning, dels som kommunikation mellan människor.
Riksspelman
Titeln är ett bevis på hög teknisk skicklighet och djup kunskap om svensk folkmusiktradition.En riksspelman är en skicklig folkmusiker som har tilldelats Zornmärket i silver efter att ha spelat upp inför en jury. Titeln bevisar att man behärskar sitt instrument och en viss svensk folkmusiktradition.
Källa: Wikipedia