Samtida bekännelser
När det bara är 30 sidor kvar av ”Samtida bekännelser” stöter jag på ett problem. Där, på sidan 157, nämner Martin Jonols, om än bara i förbigående och utan att nämna mitt namn, en text i SvD som jag skrev förra året. Det visar sig att han och jag i var sin artikel har uttryckt olika åsikter om lämpligheten i att framföra sånger med texter av Bertolt Brecht på Stockholms stadsteater, vilket var något jag hade glömt. Jonols pekade i sin artikel i tidningen Fokus på Brechts stalinism medan jag – som hyser en irrationell förkärlek för Brechts poesi, särskilt när den tonsatts av fantastiska kompositörer som Kurt Weill och Hanns Eisler – i SvD bekände att jag hade köpt biljett till föreställningen.