Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Vilken match! utbrast Tysklands kristdemokratiske förbundskansler Friedrich Merz på mikrobloggen X och fortsatte med en lovsång över hur det tyska fotbollslandslaget genom sin kämpainsats och laganda varit en inspiration för sina landsmän.
De flesta av dessa landsmän hade dock precis sett ett håglöst landslag slås ut på straffar av Paraguay. De undrade följaktligen vad förbundskanslern talade om. Till slut såg sig kanslerns kansli tvunget att kommentera den kritiska responsen. Skulden lades på en yngre medarbetare, som ska ha valt fel tweet efter ett ”koordinationsfel”.
Fotbolls-VM hade fått sitt första politiska självmål, men det skulle inte bli det sista.
Bara dagar senare slogs Egypten grymt ut av Argentina, som med en mäktig slutforcering vände 0-2 till 3-2. Prestationen solkades dock av att Argentina under matchen hjälpts av åtskilliga domslut till deras fördel, bland annat ett hårt bortdömt egyptiskt mål.
En företrädare för det egyptiska fotbollsförbundet lyckades dock snabbt vaska sympatierna genom att fara ut i en vild konspirationsteori om att de missgynnande domsluten skulle bero på att coachen Hossam Hassan under VM talat om sitt stöd för ”den palestinska saken” och för ”martyrerna på Gaza”. I sociala medier blev detta ogrundade påstående snabbt bränsle för antisemitiska konspirationsteorier.
Kungen av klavertramp, USA:s president Donald Trump, tar sig förstås också in på listan.
Kungen av klavertramp, USA:s president Donald Trump, tar sig förstås också in på listan. Genom att pressa Fifa-bossen Gianni Infantino att häva en avstängning för en utvisad amerikansk spelare gav de båda maktspelarna hela VM en doft av korruption och bananrepublik. Trump vägrade dessutom att lämna scenen där det spanska laget firade sin VM-triumf och ville i stället själv stå i förgrunden.
Frågan är dock om inte priset för det mest praktfulla politiska självmålet går till Argentinas president Javier Milei. På måndagen publicerade han en tweet om ett världsomfattande firande av det argentinska laget och VM-insatsen på en dag som dessutom skulle vara en nationell helgdag.
I sociala medier utgår många från att presidenten skrivit en förinställd tweet som tagit ut segern i förskott. I skrivande stund är det oklart om det faktiskt blir någon fest för laget som inte lyckades åstadkomma ett enda avslut på mål under ordinarie speltid av VM-finalen.
Politisk fingertoppskänsla är liksom bollkänsla inte alla förunnat. I Storbritannien visades dock prov på båda delarna vid Keir Starmers sista framträdande som premiärminister i parlamentet, då det engelska guldhoppet fortfarande levde.
Toryledaren Kemi Badenoch passade på att önska att Starmer likt sin företrädare Harold Wilson fick vara premiärminister när England vann VM. Detta i en interaktion som även i övrigt präglades av såväl hårda tacklingar som en gemensam känsla av respekt för motståndaren och för fair play enligt spelets regler. Också det en final att minnas.