Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Min största rädsla som kulturskribent är att tvingas bli Tiktokare.
Jag orkar inte se en till person tratta ner sin krönika till tre spaningar medan den gränslar en bak-och-framvänd stol i ett försök att ge sig på konsttycket subtil thirst trap, det vill säga porra sig, för att få tittaren att stanna kvar.