Min systerdotter har under många år haft en svårbehandlad epilepsi och har även en autismdiagnos. För att hålla epilepsin under kontroll behöver hon ta ett flertal mediciner varje dag, vilket gör henne väldigt trött även om det även fungerar likt en superkraft och minimerar anfallen.
Skolans närvarokrav är utformade för elever som faktiskt orkar och är betydligt mycket sämre för dem som lever med diverse sjukdomar med risk att bli trötta vid minsta ansträngning. Skolsystemet måste bli mer anpassat för dessa individer.
Både min syster och många av hennes vänner, som har barn med funktionsvariationer, lever med en ständig rädsla och oro för att bli orosanmälda när de inte kan uppfylla skolans närvarokrav. Detta har i vårt fall lett till att min syster lever med en ständig rädsla för minsta frånvaro, vilket även gör henne trött.
Jag känner att det nu är hög tid att förändra systemet. Att inte göra det är att svika de barn och familjer där varje dag är en kamp för överlevnad. Om jag blir trött av detta, vad blir då inte min syster och hennes dotter?
Systern