DN Debatt. ”Socionomer som tvångsomhändertar barn måste ha legitimation”
DN DEBATT.
Att omhänderta barn är ett av samhällets mest ingripande beslut. När sådana bedömningar blir fel kan konsekvenserna bli förödande – ändå finns ingen legitimation för socionomer som utövar den yttersta makten över barn och familjer. Det duger inte, vi måste kunna utkräva ansvar, skriver Heike Erkers och Monika Engström från Akademikerförbundet SSR.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Socialtjänsten utgör en central del av välfärden och ansvarar för att ge stöd och hjälp till människor som behöver det. Ett av socialtjänstens viktigaste uppdrag är att omhänderta barn för att skydda dem från fara. Det är förvaltningsdomstolen som fattar beslutet, men socialtjänsten som utreder och verkställer. Det är ett av de svåraste uppdrag som finns inom det offentliga och ett av rättsstatens mest långtgående och ingripande beslut. Vi vill därför att nästa regering drar igång arbetet med en legitimation för socialsekreterare som ägnar sig åt myndighetsutövning.
Ansvaret tar sin början i socialsekreterares uppdrag att skydda barn från våld, övergrepp och försummelse. Arbetet kräver avancerade juridiska, sociala och etiska avvägningar. Bedömningar som ska vara rättssäkra och inte får bli fel, men det blir ändå fel ibland. Oavsett orsak kan felaktiga bedömningar ge de mest förödande konsekvenser man kan tänka sig.
Med jämna mellanrum dyker det upp berättelser i medier där socialtjänstens omhändertaganden av barn kritiseras kraftigt och där socialtjänsten kan ha fattat beslut på för lösa grunder. Lika ofta rapporteras det om tragiska fall där socialtjänsten inte har ingripit och barn som inte fått skydd har farit mycket illa, då kan det handla om liv och död.
Många är de barn som vi förknippar med berättelser om beslut som har gått fel. Fallen väcker starka känslor, skapar upprördhet och bidrar till att undergräva förtroendet för socialtjänsten och socialsekreterarna, som pekas ut som ansvariga. Bilden hade kunnat vara mer nyanserad om vi på samma sätt hade fått ta del av berättelserna om dem vars historia förknippas med framgång och lyckade resultat. Socialsekreterares bedömningar och ingripanden har också räddat många barns liv, gett dem skydd och skapat livskvalitet.
Återkommande granskningar från tillsynsmyndigheter visar att det finns brister i handläggningen inom den sociala barn- och ungdomsvården, där beslut om omhändertaganden utreds. Kritiken handlar bland annat om otillräckliga utredningar, brister i dokumentationen, motiveringar av varierande kvalitet och olikheter mellan kommuner. Då och då kommer politiska förslag med en hårdare reglering i lag eller tydligare styrning av handläggningen för att höja rättssäkerheten, men politikernas förslag löser inte problemen.
Sverige måste ställa de högsta kraven på de personer som utreder och tar fram underlag för beslut om omhändertagande av barn. Vi måste kräva att de har relevant, dokumenterad utbildning och erfarenhet samt ett tydligt professionellt och individuellt ansvar för det arbete de utför.
Som fack- och professionsförbund för socialsekreterare föreslår vi en individuell tillsyn som ger möjlighet att ingripa mot direkta felaktigheter och mot brister i kompetens bland socialsekreterare. I dag saknas möjlighet till ansvarsutkrävande från de socionomer som handlägger dessa ärenden. Det är därför dags att införa krav på legitimation för socionomer som arbetar med myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården.
I dag ser vi en alltförhög personalomsättning och arbetsbelastning i socialtjänsten. En legitimation löser inte alla problem. Den ersätter inte behovet av rimlig arbetsbelastning eller tillräckliga resurser. Men den är en del av lösningen, och den skulle stärka rättssäkerheten.
Legitimation innebär att samhället ställer tydliga krav på den som utövar ett yrke. Den säkerställer att yrkesutövaren har den utbildning och kompetens som krävs, ett personligt yrkesansvar och står under individuell tillsyn. Vi ser hur det inom vården har stärkt både kvaliteten och rättssäkerheten. Den tvingar arbetsgivaren att bara ha legitimerad personal för vissa arbetsuppgifter.
För barn och vårdnadshavare innebär krav på legitimation en ökad trygghet. En vetskap om att den som utreder deras situation har dokumenterad kompetens och arbetar utifrån lag, vetenskap, beprövad erfarenhet och professionell etik.
Med legitimation blir även socialsekreteraren personligen ansvarig för hur ett ärende utreds och de bedömningar som görs. Vid allvarliga brister kan tillsynsmyndigheten också dra tillbaka legitimationen, precis som för läkare eller sjuksköterskor.
Vårt förslag handlar inte om att misstro socionomer utan att stärka dem i deras yrkesutövning. Legitimation är i stället ett uttryck för förtroende för professionens kunskap och självständighet. I dag är legitimation en självklarhet för läkare, sjuksköterskor, psykoterapeuter och lärare. Dessa professioner utövar sitt yrke med ansvar gentemot enskilda människor och samhället. Socionomer inom den sociala barn- och ungdomsvården gör bedömningar och fattar beslut som är minst lika ingripande som andra legitimerade professioners.
Under många år har socialtjänsten präglats av hög personalomsättning, svårigheter att rekrytera och en omfattande detaljstyrning. Legitimation skulle dessutom bidra till en mer likvärdig socialtjänst. Gemensamma nationella kompetenskrav och ett tydligare professionellt ansvar minskar risken för att liknande ärenden bedöms olika beroende på kommun eller enskild handläggare.
Som samhälle måste vi ha rätt att ställa höga krav på dem som utövar offentlig makt över enskilda människor. När besluten är bland de mest ingripande som staten kan fatta ska också kraven på den som fattar dem vara höga. Nästa regering måste dra i gång arbetet för legitimation för socialsekreterare som utför myndighetsutövning.