För en vecka sedan meddelade president Volodymyr Zelenskyj plötsligt och utan förklaring att han avskedar sin lojala premiärminister Julia Svyrydenko, och därmed hela regeringen. Hans förklaringar till varför detta behövdes var luddiga.
Snart blev det dock uppenbart att det egentligen inte var premiärministern han ville bli av med, utan den populäre, unge försvarsministern Mychajlo Fedorov. Försvarsministern hade hamnat på kant med Zelenskyjs överbefälhavare Oleksandr Syrskyj, berättade presidenten för sin parlamentsgrupp.
Den sparkade Fedorov höll en stor presskonferens där han utan hejd kritiserade överbefälhavaren och andra konservativa krafter inom militären. De gamla generalerna motarbetade ständigt hans försök att modernisera försvaret och minska korruptionen, hävdade den avsatte försvarsministern.
Att det verkligen fanns en konflikt mellan försvarsministern och den militära ledningen var därmed fastslaget. Att Zelenskyj då valde att avskeda den populära ministern var problematiskt eftersom det är försvarsministeriet som ska styra över militären, inte tvärtom. Men än mer problematiskt blev det eftersom beslutet ledde till omfattande protester direkt under torsdagen, när det blev känt.
Som kandidat till ny försvarsminister hade Zelenskyj lagt fram inrikesminister Ihor Klymenko, en tidigare polischef som säkert inte skulle sätta sig på tvären för militärledningen. Men de många parlamentsledamöter som redan var tveksamma till regeringsombildningen blev än mer tveksamma när de folkliga protesterna började sprida sig.
Det stod plötsligt klart för Zelenskyj att det skulle bli svårt att få tillräckligt många röster bakom en ny försvarsminister, och regeringsombildningen fick ett farsartat slut när hela parlamentet på torsdagskvällen i stället skickades hem på sommaruppehåll.
Under tiden fortsätter demonstranter att kräva att överbefälhavaren Syrskyj ska sparkas och Fedorov återinsättas som försvarsminister. Även en hel del veteraner och några aktiva militärer har öppet uttryckt sitt missnöje med den nuvarande överbefälhavaren.
Syrskyj får nu i offentligeten skulden för alla problem i militären och mobiliseringen, medan Fedorov uppfattas som arkitekten bakom den ukrainska militärens framgångar i drönarkrigföring och någon som kan modernisera det ukrainska försvaret.
Syrskyj är dessutom nära pensionsåldern, född i Ryssland, framträder sällan offentligt, talar knackig ukrainska och har nära släktingar i Ryssland. Allt detta hålls nu plötsligt emot honom.
Trots att demonstrationer är förbjudna i Ukraina när undantagstillstånd råder är det omöjligt för någon ukrainsk president som vill sitta kvar att stoppa opinionsyttringarna. Fria massmedier, yttrandefrihet och demonstrationsfrihet även under pågående krig är grundläggande saker som skiljer Ukraina från Ryssland. Finns de inte kvar, vad finns då kvar att försvara, skulle många undra.
Problemet för Zelenskyj är att han efter flera korruptionsskandaler och efter beslutet att sparka Fedorov börjar framstå som en del av den gamla politiska eliten som han en gång lovade att krossa. I stället är det den populäre Fedorov som allt mer ser ut som den unge Zelenskyj.
För att rädda situationen har presidenten nu lovat att han lyssnar på demonstranterna och att förändringar är på gång. Zelenskyj höll ett antal möten med högt uppsatta militärer, och på måndagskvällen förväntade sig många politiska bedömare i Ukraina att någon av dem skulle ta över ÖB-posten.
Än så länge sitter dock Oleksandr Syrskyj kvar, och det är inte heller klart om det skulle räcka att sparka honom för att lugna demonstranterna nu. De kräver grundläggande reformer i de väpnade styrkorna och särskilt i myndigheten som ansvarar för mobiliseringen.