Maria Sid varken vill eller gillar att prata om det.
Den våldsamma relationen som ”långsamt bröt ner” henne.
Skådespelaren berättade mer ingående om upplevelsen i ett sommarprat som sändes i Yle 2018, den här gången delar Sid sina reflektioner snarare än specifika händelser.
Det gör inte sommarprogrammet mindre intressant.
Efter ett liv med Dostojevskij och Da Vinci tar sig Sid, mitt i den destruktiva relationen, an de kvinnliga konstnärerna. De hjälper henne till en slutsats: Motsatsen till skam, det är inte stolthet.
”Det är att nån ser dig. När vi delar skammen förlorar den en del av sin makt”, menar Sid.
En lika intelligent formulering får vi nog inte höra i Sommar i P1 det här året.
Möjligen vill den självutnämnda ”människoforskaren” Sid, genom hela programmet, lite för ofta landa i filosofiska eller fysiologiska slutsatser till det hon berättar.
Det räcker att höra teaterchefen rakt upp och ner berätta om en danstävling i ungdomen.
Ett krasst konstaterande, hon utsågs tydligen till ”Master mover”, följs av en tragikomisk insikt: Sid hade dansat sig så svettig att ingen kille ville bjuda upp henne.
Och vi lyssnare, som kanske också dansat oss lite väl rufsiga någon gång, är där och delar skammen.