70 procent av svenskarna vill att staten tar över sjukvården. Trots det är det politiska intresset svalt.
Nästa mandatperiod vill Kristdemokraterna gå ihop med Socialdemokraterna för att avskaffa regionerna och förstatliga sjukvården (TT 11/6). Det meddelade sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) tidigare i somras.
Hur allvarligt menat utspelet är kan givetvis diskuteras. Lann vill fortsätta styra tillsammans med Tidöpartierna. Och trots att KD har suttit på socialdepartementet under hela mandatperioden har de 21 regionerna inte varit i närheten av att slopas, eftersom övriga i samarbetet varit måttligt intresserade och det inte är helt enkelt att göra upp över blockgränsen utan de andra.
Likväl är det välkommet att Lann blickar framåt, samt att insikten finns om att detta är något som kräver en bred majoritet. För en förflyttning av vårdens huvudmannaskap kommer att ta tid, men är nödvändig för att effektivisera, förbättra och göra helheten mer jämlik.
Det insåg redan Göran Persson (S), som 2005 sa att Sverige kanske bara skulle ha två nivåer: staten och kommunerna. I Danmark har den statliga styrningen ökat rejält i modern tid, vilket lett till mer vård för varje satsad krona. Och under pandemin blev det tydligt hur svårt det var att få alla regioner att gå åt samma håll och att situationen var enklare i Norge, som har en huvudman.
Liknande inspel har även gjorts av ex-politiker, som inte längre behöver ta hänsyn till sina partikollegor runt om i landet. Och förutom en bättre och mer effektiv vård skulle slopade regioner förenkla ansvarsfördelningen mellan olika instanser – och därmed även ansvarsutkrävandet.
Här finns nämligen en stor paradox.
Samtidigt som sjukvård alltid är en av väljarnas viktigaste frågor inför valen har runt halva befolkningen ingen aning om vem som bär ansvaret. Senast det begav sig kunde en klar majoritet inte namnge en enda aktiv politiker i sin region, och de flesta hade heller ingen aning om vad som skiljde partierna åt i sjukvårdsfrågor på regionnivå.
Det är alltså ingen överdrift av forskare att kalla regionvalet för det gömda eller glömda valet. Men det är heller ingen överdrift att klassa det som ett problem att få väljare röstar på ett insatt sätt i en fråga som de håller väldigt högt.
Lägg till att 70 procent av svenskarna vill att staten tar över, enligt SOM-institutet. Att regionerna inte klarar av att finansiera sjukvården själva, vilket märks på att en allt större andel utgörs av riktade statsbidrag. Och att de lokala skattesatserna tickar stadigt uppåt.
Frågan borde därmed inte vara om vi ska förstatliga – utan hur länge vi kan fortsätta att låta bli.