Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vet du vilken sorts charkuterier den djupt melankoliske filosofen helst tryckte i sig medan han författade sitt portalverk ”Världen som vilja och föreställning”? Gunnar Fredrikssons ”Schopenhauer” (Albert Bonniers förlag) är den sortens biografi som ingalunda utelämnar sådan information. Trots det relativt blygsamma omfånget på drygt 200 sidor – där såväl liv som verk avhandlas – finner Fredriksson utrymme att i lugn och ro beskriva utbudet av italienska korvar på restaurang Chiappone i Dresden. Han hör nämligen till de levnadstecknare som med instinktiv precision vet när det är läge att på bekostnad av fördjupad filosofisk diskussion uppehålla sig vid stora tänkares comfort food-preferenser. En lika underskattad som ovärderlig egenskap.
Det är i min pojkväns bokhylla som jag, i jakt på så kallad semesterläsning, hittar pocketutgåvan av ”Schopenhauer”. Den är tryckt 1996 och sidorna har börjat gulna. Då, för 30 år sedan, var min pojkvän 16 år och enligt egen utsago betydligt mer cynisk och mörk i själen än nuförtiden. I någon av sina misantropiska aforismer konstaterade författaren E M Cioran att man inte kan älska en värld man inte har förintat. På samma sätt kan man nog inte mogna till ett mildare sinnelag utan att först ha följt Schopenhauer ner i världsföraktets djuphavsgrav. Själv har jag hunnit fylla 37 och är fortfarande ganska taggigt nattsvart. Troligen för att jag – ett typiskt tjejmisstag – ägnade mina ungdomsår åt att förinta mig själv i stället för världen. Det är därför jag ligger efter och ännu inte har uppnått samma ljusa nihilism som min pojkvän. Jag berättar för honom om Schopenhauers korvfäbless. Han slår ihop sin egen siestabok för att spela upp en radiosketch som heter ”Korven”. Den är från 1961 och Lasse O’Månsson och Bertil Pettersson spelar korvförsäljare och kund. Jag lyssnar andlöst på de fyra minutrarna av brutalt ultranonsens. Den existentiella ångesten är lika hög som kötthalten låg. Plötsligt framstår all annan mat som ovärdig en filosofisk pessimist.