ANALYS
JONA KÄLLGREN
”Förlorarna” Spanien vann och Trump förlorade
・Uppdaterad:
När det spanska laget höll upp VM-pokalen stod Donald Trump kvar på scenen. Trots att FIFA-chefen och Trump-slickaren Gianni Infantino verkade försöka få honom att gå därifrån.
Men Trumps stela leende kunde inte dölja att landet som han hatar mest av alla Nato-allierade hade vunnit på hans hemmaplan.
Det var i en intervju med den konservativa tidningen New York Post i början av mars som Trump kallade Spanien för ”förlorare”. Han var arg på flera saker: Landet stöttade inte USA i kriget mot Iran och premiärminister Pedro Sánchez lät inte USA använda flygbaser på spansk mark för attackerna.
Spanien vill inte heller lägga fem procent av sin BNP på försvaret. Dessutom är landet mest kritiskt mot Israel av alla Nato-länder.
Man ska vara försiktig med att dra paralleller mellan sport och världspolitik. Tysklands värdelösa herrlandslag är kanske inte direkt ett symtom på ett land som går på kryckor och har tappat sin ekonomiska roll i Europa. Argentinas vinst mot England kanske inte har så mycket att göra med Falklandsöarna.
Men det var just Spanien som vann av alla 48 länder som deltog. Spanien, som ger papperslösa migranter amnesti. Som satsar på förnybar energi. Som inte verkar bry sig om hur mycket testosteron landets män har i kroppen (till skillnad från USA:s försvarsminister). Landet som Trump för en månad sedan återigen kallade för ”dåliga människor” och ”hopplösa”.
Dessutom vann de mot Trump-favoriten Javier Mileis Argentina.
Det måste ha gjort ont när Trump stod där, förvirrad och flinande. På scenen med de jublande spanska spelarna bakom sig.
Nästa VM – kanske med ombytta roller?
Men precis som fotboll är världspolitiken i ständig rörelse.
Jag tänker ibland på de stora demonstrationerna i tyska städer år 1932. Vänstergrupper demonstrerade mot att nio svarta tonåringar i Alabama, USA, dömts till döden efter att ha blivit falskt anklagade för att ha våldtagit två vita kvinnor. Arga demonstranter kastade sten på flera amerikanska konsulat.
Ett år senare kom Hitler till makten och 1936 hölls ett propaganda-OS i Berlin. Ytterligare två år senare drog massor av människor genom tyska städer för att attackera judar, synagogor och judiska affärer.
När VM hålls år 2030 i Spanien, Portugal och Marocko, med några extra matcher i Sydamerika, kan dagens roller vara ombytta. Det är inte omöjligt att tänka sig att pendeln i USA har slagit tillbaka. Att en demokratisk socialist, i stil med New Yorks Zohran Mamdani, sitter i Vita huset.
Det är också långt ifrån omöjligt att tänka sig en högernationalistisk våg i Europa. Spanien går till val nästa år: De konservativa leder och ytterhögerpartiet Vox ligger på 17 procent. I Frankrike kan Le Pen vinna valet nästa år och i Tyskland kan extremhögerpartiet AfD ha tagit över styret i flera delstater. När England spelar är det kanske Nigel Farage som sitter på läktaren som premiärminister med en öl i handen och en flagga på hatten.
Fyra år är en lång tid i världspolitiken. Mycket kan hända.