”Helveteslarven” har nu hittats i Köpenhamn och närmar sig därmed Sverige. Det är ekprocessionsspinnaren som på grund av mediernas sommartorka utsetts till ett allvarligt hot mot oss människor.
Och jo, det låter otäckt med kliande hudutslag och andnöd, jag vill inte förminska det. Men sedan tidigare har vi redan släktingen tallprocessionsspinnare på södra Gotland. Den ger samma symtom, och besvären är heller inte helt olika de som brännässlor, brännmaneter och cerkarier (som orsakar badklåda) kan ge.
Andra insekter som kan ge besvärliga reaktioner är översvämningsmyggor och fästingar. Vi skulle kunna sätta epitetet ”helvetes-” på en hel massa arter: helvetesgetingar, helvetesormar och invasiva helvetesplattmaskar (som inte sticks eller bränns men äter upp daggmaskar och kan orsaka gigantiska skador på våra matjordar).
Naturen är irriterande på många sätt och ibland rentav lite farlig. Men allra mest irriterande är människans (och människornas mediers) reaktioner på det som händer där.
Det är så klart trist med ytterligare ett djur som bränns i vårt land och eftersom min trädgård råkar vara helt omgiven av ekar är jag glad så länge ekprocessionsspinnaren stannar längre söderut– men jag kan ändå inte tycka annat än att: 1. Det finns allvarligare problem och 2. vi som art får vad vi förtjänar. Det varmare klimat som ekprocessionsspinnaren trivs i har vi fixat alldeles själva, och sannolikt har vi också hjälpt till med spridningen genom att skicka växter kors och tvärs i Europa utan alltför mycket regleringar.
Internationell handel är ju så himla viktig för tillväxten. Den ekonomiska alltså. Den ekologiska är vi som vanligt inte lika bekymrade om, Ändå hänger de ihop. Bara bekämpningen av invasiva arter har av Artdatabanken beräknats kosta Sverige mellan en och fyra miljarder per år, (och det lär snabbt gå uppåt).
Till det kommer ökande kostnader för översvämningar, stigande havsnivåer, stormskador, övergödning, skördebortfall, infrastrukturskador och lite annat smått och gott som kan kopplas till transporter och överkonsumtion.
Medan ekprocessionsspinnaren gör så att det kliar dödar vi själva glatt träd, blommor och hela ekosystem för att upprätthålla kortsiktiga ekonomiska vinster. Så lägg skulden där skulden hör hemma. Inte hos en larv som bara larvar omkring, som larvar plägar, utan hos den moderna människan, den kanske sämst anpassade, mest egoistiska och dumma varelse som vandrat på denna jord.
Nyliberalismen med sin totalt fartblinda ekonomism är vår religion. Vi lever nu med klimatförändringar och miljöförstöring och har samtidigt en alltmer instabil värld att hantera. Vilket bland annat bidrar till att en matkris är under uppsegling.
En stor del av världens konstgödsel fraktas genom Hormuzsundet. Eller fraktades, då. Vi kan stå inför svältkatastrofer i delar av världen i vinter och matbrist och höjda priser i andra men rapporterna om det är sparsamma i våra medier.
Att svenska skördar ser ut att bli mindre än på länge framställdes tragikomiskt nog nyligen av en reporter som ett ekonomiskt problem främst för Sveriges bönder. Man hade ju kunnat hoppas att nyhetstorkan under sommarmånaderna skulle leda till fler fördjupande och förklarande texter om till exempel vårt totala beroende av fungerande ekosystem, men nej.
Helvetesarten, det är vi, och ekprocessionsspinnaren är ett av våra minsta problem.