Foto: Adam Hunger/AP/TT
KRÖNIKA
OLOF LUNDH
Värdiga vinnare av en ovärdig och risig VM-final
・Uppdaterad:
MEADOWLANDS. En VM-final som inte ens var nära att leva upp till hajpen.
Värdiga vinnare i form av Spanien.
Ovärdigt med för mycket jippo kring finalen och med slagsmål efter.
Kan man säga att fotbollen vann när Spanien vann VM? Möjligen. Det var i varje fall logiskt att VM:s bästa lag som också ville spela fotboll vann VM-titeln. Att inte ha släppt in mer än ett enda mål på åtta matcher är sensationellt bra och det dröjde bra länge innan ens Argentina var nära att träffa det spanska målet.
Nej, det var ingen final som går till historieböckerna för att fotbollen var underhållande eller dramatisk eller vacker. Däremot går det rakt in i historieböckerna att Spanien bärgade landets andra VM-titel och det efter att ha vunnit EM för två år sedan. Luis de la Fuente tog ut en historisk VM-trupp utan Real Madrid-spelare och han har skapat ett tryggt kollektiv som vet exakt vad de ska göra.
Ska man klaga på något är det att Spanien är en aning för trubbigt och tråkigt framåt. Det sensationellt skickliga försvarsspelet har ett pris och det är att man tappar en del anfallskraft och man har inte heller en Haaland, Kane eller Mbappé i laget. Tur är kanske det? Annars hade man möjligen varit ännu överlägsnare.
Konstig match
Ferran Torres bombade in 1-0 bakom Emiliano Martinez och då hade det gått en knapp minut på den andra förlängningskvarten av VM-finalen. Pedro Porros inlägg nickades bakåt av Nico Williams och där kom Torres och gjorde det många hade väntat på sett till den spanska dominansen. Fram till ledningsmålet hade det varit en väldigt enahanda final som var långt från vad den byggts upp till.
Fram till det målet var det en konstig match där Argentina nästan verkade spela med sikte på straffar redan från avspark. Klart att det argentinska laget var slitet. Man har tvingats till två förlängningar på vägen fram, hade ett dygns mindre vila än Spanien inför finalen och drog på sig en del skador under finalen. Givetvis spelade man tufft och lite fult och att Enzo Fernandez fick ett andra gult kort när han kapade Cubarsi var bara korkat av argentinaren.
Spanien hade förvisso svårt att skapa klara målchanser trots dominansen och Emiliano Martinez var med på de avslut som kom. Nej, det var långt från det målglada VM vi upplevt med ganska öppet spel. I stället fick vi en låst och stängd match där Argentina gjorde allt för att bara freda sitt mål med hoppet om att hålla undan och att kanske Lionel Messi skulle kunna briljera och ge laget en möjlighet.
Påminner om VM 1990
På många sätt påminde söndagens VM-finalen om en av de sämsta VM-finalerna i modern tid, den från VM i Italien 1990. Då var Argentina titelförsvarande världsmästare och bestod av ett cyniskt rövarband som levde på Diego Maradonas briljans och laget hade tråcklat sig till finalen, ungefär som ett titelförsvarande cyniskt rövarband ledda av Lionel Messi tagit sig till VM-finalen 2026.
Den gången i Rom drog Argentina på sig en utvisning precis som Argentina gjorde under finalen i New Jersey och det kom även ett andra rött kort 1990, vilket det gjorde 2026 också men det dröjde till efter matchen då Leandro Paredes skämde ut sig. Även slutresultatet blev detsamma, men skillnaden var att VM-finalen 1990 avgjordes under ordinarie tid efter att Andreas Brehme skickat in en straff till 1-0.
Det spanska ledningsmålet fick Argentina att våga ta risker och plötsligt skapade man flera kvitteringslägen. Varför försökte man inte spela så tidigare? Inte nog med att man fick i väg det första skottet på mål på hela matchen, Giuliano Simeone var involverad i ett par skarpa lägen och han kommer ha mardrömmar om jätteläget han fick men där han sköt över snarare än kvitterade tätt före slutsignalen.
Messis tårar
I stället var det Spanien som fick njuta av en slutsignal som förkunnade att man är världsmästare. Inte bara en rättvis utan en riktig triumf för det landslag verkligen ville och kunde spela fotboll. Klart att det är upp till alla landslag att göra vad de kan för att vinna och att det sedan är upp till domarna att stoppa om det går för långt. Jag hade inte haft något emot att Argentina vann, men förstår också värdet av att ett lag som vill spela fotboll vinner.
Det var svårt att inte bli berörd av Lionel Messis tårar efter att det sjunkit in hos honom att det slutade med förlust i hans sista VM. Där han på egen hand i det närmaste burit Argentina till finalen, men där det inte räckte med att laget spelade för honom och där Messi skulle stå för kreativiteten. Det går att förstå smärtan, men även han måste ha insett det närmast omöjliga i att betvinga Spanien.
Ovärdigt av Donald Trump
Inför prisutdelningen buades det rejält när Fifa-basen Gianni Infantino, USA:s president Donald Trump, Kanadas Mark Carney och Mexikos president Claudia Sheinbaum kom in på planen. Många av de 80 000 på läktarna lät sig höras och sedan kan alla ha teorier om vem som buades ut. Mina pengar ligger på Trump och Infantino, men det är upp till var och en att fundera på.
Ovärdigt var det i varje fall när Trump försökte hänga kvar men där den spanske lagkaptenen Rodri var noga med att USA:s president skulle glida ur bilden innan pokalen skulle hissas. Från spanskt håll ville man inte ha någon repris från utdelningen av medaljer och VM-pokalen från förra sommarens klubblags-VM då Trump hängde kvar bland Chelsea-spelarna. Här såg Spanien till att få fira på egen hand vilket de var värda.
Spektaklet i halvtidspausen
VM-finalen blev precis det spektakel som många befarat. Att Fifa kan strunta i reglerna på max 15 minuters paus och köra 27 minuter och 23 sekunder för att försöka bli någon form av Super Bowl är bara tramsigt. En del av artisterna gjorde starka framträdanden men på arenan var det uppenbart att detta var för tv-publiken på 1,5 miljarder tittare. Det är otroligt att Fifa-basen Gianni Infantino kan få komma undan med detta bara för att han drar in miljarder och sedan indirekt köper stödet från nationsförbunden. Det sker dessutom helt öppet och väldigt få säger något vilket är ovärdigt fotbollen.
Donald Trumps besök på VM-finalen gav inte bara burop utan det orsakade riktigt kaos. Säkerheten kring USA:s president är naturligtvis rejäl och inför finalen hade Secret Service slagit en ring runt Met Life Stadiums inre och tagit över kontrollen av alla insläpp. Jämfört med tidigare under VM tog säkerhetskontrollerna väldigt lång tid och många fick vänta i timmar för att kunna komma in på arenan och det kom olika besked om vad som gällde. Det andades onekligen upplopp vid en del ingångar och var riktigt irriterat, vilket Fifa fick känna av men presidentens säkerhetsansvariga var oberörda.
Redan inför VM-finalen kunde Fifa slå fast att mästerskapet i Nordamerika omsatt 15 miljarder dollar (cirka 145 miljarder kronor), enligt Guardian. Något Fifa-presidenten Gianni Infantino berättade tidigare under helgen för alla de nationsordförandena som var i New York för VM-finalen. Organisationen trodde på förhand på en omsättning på 12-13 miljarder (116-126 miljarder kronor) för VM 2026 och att överskottet för Fifa ska landa på en rekordnivå. VM i Qatar 2022 gav Fifa ett överskott på 7.6 miljarder dollar (cirka 74 miljarder kronor) vilket var den största vinsten man gjort. Allt talar för att Fifa slår det rekordet med många miljarder efter att ha sett till att maximera intäkterna via höga priser på allt.
Så blir VM 2030
VM 2030 är i dagsläget inplanerat 8 juni till 21 juli 2030. Fifa ska utreda om man ska utöka VM till 64 lag till dess vilket framför allt Sydamerika driver med tanke på att det är 100 år sedan det första VM-slutspelet i Uruguay. Skälet till det är att Sydamerika bara fått tre matcher av VM och att resten går i Portugal, Spanien och Marocko och att de sydamerikanska länderna tror och hoppas att man då kan få några grupper. Återstår att se hur Fifa reder ut det hela med ytterligare en utökning av VM efter att ha gått från 32 till 48 inför VM 2026.